Aftonbladet – 25 juli 1855, sida 2

undviker han alla häftiga utbrott, till och med röstens höjande; han lyfter endast pekfingret och säger kallt till den felande: — Jag hade ju bedt dig, min vän. — Eller också: — Hvad kommer åt dig, min vän? Sansa dig, jag ber... — Han biter ihop tänderna, hans mun sammandrages omärkligt, och det är allt. : Han är medelmåttigt lång, väl växt och vacker karl; han egnar största omsorg åt sina händer och naglar; hans kinder och löppar glänsa af helsåns färg. Han skrattar hjertligt, hans artigheter åtföljas af en obetydlig ögonblinkning, som anstår honom väl. Ban kläder sig med utmärkt smak; ban införskrifver ifrån Frankrike en stor mängd böcker och tidskrifter, utan att derföre vara hvad man kallar ifrig läsare; på sin höjd bar han till slut gerombläddrat Vandrande Juden, I kortspel är han utmärkt skicklig. Kortligen Arcadi Pawlytsch anses vara en af de mest civiliserade ädlingar, och för mödrar med giftvuxna döttrar synes han vara ettaf de afundsvärdaste partier i hela guvernementet. Damerna äro förryckta i honom, och de berömma isynnerhcet hans fina manerer. Han är mycket förbehållsam, han har ormens klokhet, han har aldrig varit inblandad i något slrgs affär; och likväl, då tillfälle dertill erbjuder sig, vill han rätt gerna förödmjuka, ja, till och med nedgöra en anspråkslös motståndare; då visar han hvad han duger till; men sedan tvisten blifvit afgjord, gör han ejsärdeles bruk af sina fördelar. Han försimåt alla mindre goda sällskaper och undviker omsorgsfullt allt som kan kompromettera hans anseende; men allt detta hindrar likväl ej att ban i ett gladt lag förklarar sig hylla Epicurus, oaktadt allt hans förakt för filosofien i allmänhet, hvilken han k llar en luftig föda för Tysklands avickbufvuden eler en qvintessens