Aftonbladet – 25 juli 1855, sida 1

1 sekler mäst äse, huru de ofriga naringarne: lyckats sammansluta sig ifasta korporationer,, tätt omgärdade af privilegier, skidgårdar; hvaz-. emot den förra, så väl till följd af yrkets om-fattning och mångfald som ock; och ännu: mera, på grund af inskränkande lagar, funnit: sig j saknad af hvarje annat samband än de: fria föreningarneg. Hvad dessa emellertid: kunna verka har redan på ett tillfredsställande sätt visat gig genom mötens och hushållningssällskapers allt mera vidgade inflytelse. Och dock företer sig härvid någonting somz-enligt vår åsigt i ej så ringa män hämmar och fördröjer utvecklingen 2f de väntade, välgörande regultaterna. Dessa möten och shushållningssällskaper hafva nemligen i allmänhet hos. oss en viss. aristokratisk karakter. DPecintaga en ställning på sidan om allmogen, om den stora massan af landtbrukare; kunskapen och insigterna i detta afseende äro ännu:-att anse mera såsom en importerad matjord än såsom en djupgående och allmännare fördelad växtmylla. ÖOrsakerna till detta missförhållande äro mångahanda; den förnämsta måste dock sökas i en ofullständig folkuppfostran, hvilken ännu icke förmått sätta kunskapen i det samband med. lifvet som för bådas utbildning är så nödvändigt. Först när här likasom i Schweitz Jandtmannaarbeten komma att ingå såsom. en integrerande del i folskolan, och denna. sålunda erhåller en teknisk och fullt praktisk riktning, kan man af allmogens barn ha att förvänta ett lifligare deltagande för de med hvarje år växande erfarenheter hvilka från naturvetenskapens och kulturens stora experimentalfält erbjuda sina rika skatter. Härtill är likväl af nöden att de band, med hvilka. en oftast imörkret famlande ekonomisk lag-stiftning, tryckande skatter och ännu mera tryckande besvär samt kommunikationssvårigheter fjättra jordbrukarens verksamhet, efterhand lossae, att han fritt och med den upplytftande känslan af att verkligen skrida fram-. åt må kunna utöfva sitt ädla, mångsidiga. yrke. Under nuvarande förhållanden kan man. deremot ej förvåna sig öfver att allmogens: intresse för landtbruksmöten visar sig svagt, till des grsd att, som man berättat oss, vid det ifrågavarande blott en enda bonde infunnit sig; Vilja vi oc j en hactig öfverblick sammanfatta hvad sow på detty möte beslutats rörande de allmännare frågorna, så befinnas dessa hafva blifvit bebandlade på följande sätt: Frågan, buru landttroket bör ställas för attlemna icke blott en tillfällig, nöjaktyt behållning, utan en Jönande och fortfarande stigande afkastning, besvsrades dermed, att. det borde stödjas på bo :kapskötsel och cirknlation. Asigterna voro delade om huruvida ett större landtbruksinstitut utom det vid Ulltuna borde inrättas, eller det sednare utvidgas; men pluraliteten antog den förra meningen. Deremet förordades obestridt. nyttan af geognostiska kartor. I fråga om sockenmagasiner upplyste: etatsrådet Fåhreus, att ansökningar till regesingen inkommit om upplösning af dylika magasiner, hvarvid skäl anförts, som gjort det omöjligt för regeringen att afslå de framställda önskringarne. Opinionen tycktes i allmänbet vara deremot. Statsrådet Möinichen åter berättade huru man i Norge på sednare tider ånyo upptsgit iden om sockenmagasiner. I sistvämde land, der åkerbruket -icke utgör egentliga bufvudnäringen, är förhållandet likväl ganska olika med det i Sverge, der sådant ör fallet, och der en rik tillgång på nas turliga kommunikationsanstalter befordrar utvecklingen af en lifligare spanmålshandel och skulle göra det ännu mer så framt ej fruktan för exportförbud så tryckande verkade på spekulationen. Att ifrågavarande magasiner, lika litet som de i större. skala, hvilka för statens räkning anordnats, förmått uppfylla det dermed åsyftade ändamål, har en mångårig erfarechet hos oss visat; och så bunden af liqvidationsterminer som de förras organiasation varit, de sednares åter af en dyr förvaltning, bådas af varans oaflåtliga och dock ofta nog fåfänga skötsel; har nian svårligen ku at lyckas. Enligt vår åsigt skulle — alltid under förutsättning af att säkra torknings pparater kunna tillvägabringas — bästa sättet för ändamålets vinnande vara att t, ex. länsvis organisera ett slags depositionsbanker för spanmål; der insättaren i utbyte emot sin vara erbölle en obligation, motsvarande postens värde med några procents afdrag för förvaltningskostnaden, hvilka papper, alltid inlösbara vid anfordran i spanmål, derjemte kunde fortfarande löpa man och man emellan på handelsmarknaden. I afseende på den af mötets pluralitet med ja besvarade frågan om understöd af allmänna mede: för dem som ville uppbringa sin jord till större afkastning, och särskildt i och för underdikningar, måste vi gilla minoritetens mening, och detta egentligen af samma skäl som grefve E. Sparre, nemligen att man härigenom. skulle biträda den ekonomiska Jagstiftningsbana, hvilken under frihetstiden gjorde. sig gällande, då staten trodde sig böra fungera som förlagsman och. uppmuntra en näring på alla de öfrigas bekostnad. Skatter äro ej och böra ej vara något annat än den enskildes bidrag till det allmännsas skydd och utveckling. Det kan visserligen sägas, och har ock blifvit sagdt, att den sistnämda just betingas af jordbrukets förkofran, och att på sådana grunder odlingslån beviljats; men förhållandet är ej detsamma med dessa som med de ifrågavarande. I ena fallet göres en eröfring från ödemarken och som alltid kommer staten till godo, om ock verkställaren genom bristande kapitalstyrka eller andra skäl derpå går under. I andra fallet åter afses endast beredandet af törökad inkomst å ett redan förhandvarande kapital; 1ågonting som bör öfverlemnas åt den enskilda omtankan. Saken är af vigt, enär. mötets beslut i denna fråga sannolikt kommer att vid nästa riksdag föranleda motioner i samma syftning; och vi anse oss derföre böra varna emot bifall till dylika slags