Aftonbladet – 24 juli 1855, sida 3

till lynnet. Det var derföre att den olycklige i hela byn ej funnit något att stilla sin hunger med, och vattningsstället för hästarne hade ej kunnat begagnas. Denne mans missnöje lät förnimma sig i hans väsen, ehuru det ej förmärktes i hans ansigte. Han satt på sätet och vände sig emellanåt emot mig, hvilket tycktes bevisa att han ämnade säga något; men liksom hade han först velat afbida någon fråga af mig, åtnöjde han sig med att mumla några uppmuntrande ord till: hästarne. Sedermera tycktes han likväl. sinnad att återtaga ordningen af de idder som syssatte honom och sade: En by.. Skall detta vara en by?. Man begär kwass och der finns ingen. Herre min Gud! Ett sådant ömkligt näste! Och deras vatten sedan, man kan kräkas deraf; fy då!e Och han spottade -grusdligt. ..Hvarken gurkor eller kwass; ingenting .., alls ingenting att få! Ah din skälm!b tillade han, i det han högljudt tilltalade högra hästen, jag känner dig; du låtsar draga, hä? ... jag skall lära dig jag., De sednare orden: uttalades under ett slag med piskan. Han har blifvit en riktig skälm på gamla dagar, i stället att som förr vara ett godt kräk. Hopp då! Akta dig, eller skall jag ..., aHör på, sade jag ändtligen, den der Kaciane, hvad är det för en man? Serofe svarade ej straxt; han vari allmänhet en eftertänksam och allvarlig man; men det var mig lätt aft finna det min fråga både lugnade och gladde honom. Loppan,, sade han, i det han drog till sig tömmarne, är en besynnerlig man; sådan vi sett honom, är han en Jourodiwetz. Det finns inte många män som likna denne. Till exempel... ja, vore det ej en synd att göra en sådan jemförelse, så skulle jag vilja jemföra honom med vår... skymmel; liksom denne