Aftonbladet – 24 juli 1855, sida 3

SEUVIA CM UVISK VOM JUPLEOSLAHNBIUII BUD dighet må blifva öfverlistade, utan, så vidt de förmå, äfven arbeta i sitt sannskyldiga intresse. Lyckan står ju den djerfve bi? F. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. — Målet angående det hos handelsbetjenten Petter Filip Abrahamsson af stadsfiskal de Berg verkställds beslag för olaga handel har i dag äter förevarit, dervid Abrahamsson enständigt förnekat att han till skepparen Källgren aflemnat de frän boden uttagna varorna, Källgren, som var närvarande, uppgaf att Abrahamsson sä väl aflemnat varorna som äfven egenhöndigt om bord på fartyget skrifvit connoissementerna derå, samt slutligen i Waldemarsvik varit om bord och efterfrågat dem. Målet uppsköts tills i morgon. — En illasinnad måg och hans tjenare. Jonas Svensson i Leaskog, Sjösås socken af Kronobergs län, född är 1809, således ännu i sina bästa år, för öfrigt af oklandrad frejd, sålde redan är 1849 sin hemmansdel till sin dotter och hennes man, Samuel Peter Johansson, mot beting, bland annat, af vissa, icke rynnerligen betungande undantagsförmäner för Jonas Svenssons och hans hustrus lifstid. Samuel Peter Johansson, född den 10 April 1826 och välfrejdad, yttrade under är 1853 någon gäng förtrytelse deröfver, att svärfadren egnade sin mesta tid åt fiske och deremot föga biträdde vid jordbruket, sade sig önska, att Jonas under sitt fiskande mätte omkomma, emedan han vore mera till skada än tili gagn, och förklarade en gäng i nörvaro af drängen Carl Magnusson, att om gubben läge i sjön, vore det gerna värdt 50 rdr. Denne Carl Magnusson, född den 6 Raj 1835, hade under sin uppväxtid varit tigsare cch först vid höstflyttningen 1852 inträdt i stadig drängtjenst hos Samuel Peter Johansson, Mot Carl Magnussons frejd var hos presterskapet intet klander anmäldt, men har ansågs tillfälligtvis begifven på kortspel. Han trodde sig hafva märkt, att han icke vore väl omtyckt af Jonas Svensson, utan att likväl någon osämja dem emellan yppats. En gäng hade Carl, vid samtal om en fordran, som han skulle ega ho Jonas, yttrat likasom på skämt: Betalar han ej, så slär jag ibjäl honom., Aftonen den 16 Juni 185: spelade de kort tillsammans och kommo dervid i ordvexlipg om samma fordran, men ätskildes i sämja. Tidigt följande morgon, fredagen den 17 Juni, drefvo de samfäldt gärdens kreatur i vall och ätföljdes sedermera för att begifva sig, Jonas till sjön på fiske och Carl till ett icke långt ifrån sjön beläget ställe, der han var sysselsatt med skogshygge. Fram på förmiddagen kom Carl, synbart upprörd och sig olik, till förre soldaten Grim i Grimstorp och berättade, att Jonas på morgonen gätt hemifrån i så rusigt tillstånd, att han troligen aldrig skulle återkomma. Jenas förblef ocksä borta både fredagen oeh lördagen. När Samuel Peter, som redan på tisdagen begifvit sig bort för att biträda sin fader vid ett byggnadsarbete, hemkom på lördsgsaftonen, tog Carl honom afsides och yttrade: nu är han i sjön, med begäran, att Samuel Peter mätte tiga dermed; hvarpå denne, som väl förstod att Carl afdagatagit Jopas, svarade: tig du! nog kan jag tiga alltid. Carl tillade då, att han slagit Jonas sä, att denne fallit i sjön. På söndagsförmiddagen gick Samuel Peter utvatt söka efter svärfadren, efterfrägade honom på Grimstorp, men fick under hemvägen se liket ligga ett ar alnar från stranden i så grundt vatten, att en Sel af venstra axeln syntes öfver vattenytan ; tillkallade nägra af grannarne och upptog liket med deras och Carl Magnussons biträde. På likets hufvud märktes då tre sår, alla synbarligen tillfogade med eggjern, det ena öfver venstra ögat, det andra på bakre delen af bufvudet och det tredje under och bakom verstra örat. Äfven på händerna funnos två sår och i pannan ett mindre skrubbFörhållandet inberättades dem 20 Juni till pastor, och han aflät rapport derom till länsmannen ; men Samuel Peter, som skulle frambära denna rapport, tillade muntligen, att svärfadern förmodligen fått sina skador genom fall emot stenarne på stranden, och lemnade länsmannen 5 rår rgs för att slippa under sökning och få begrafva liket. Det blef med länsmannens samtycke bisatt den 23 Juni; länsmannen höll undersökning i ämnet först den 27 och antog dervid såsom troligt, att Jonas i rusigt tillstånd fallir och slagit ibjäl sig mot stenarne vid sjön; men på hemställan af socknenämnden, som funnit denna undersökning alltför lam, förordnade K. M:ts befallniogshafvande om likets obduktion. Under förmodan att en sådan förestod och kunde medföra obehagliga följder, erbjöd torparen Magnus Håkansson i Motorpet sitt biträde att framföra bud från Samuel Peter, om han det önskade, till provincialläkaren doktor Wennberg i Wexiö. Samuel Peter lemnade Magnus penningar att tillstsllas doktorn, på det undersökningen mätte blifva lindrig; och Magnus infann sig äfven hos doktorn och framräckte en sedel på 10 rdr bko, för det doktorn ej vid obduktionen sku!le blifva för sträng, men afvisades. När obduktionen ändtligen skedde, den 29 Juni, yttrade Samuel Peter till läkaren, att, enligt hvad han trodde, Carl Magnusson slagit Jonas Svensson, dock icke till döds, och att Samuel Peter skickat penningarne för att derigenom undslippa alltför mycket besvär; men liket var då så angripet af förruttnelse att det icke kunde dissekeras. CSlatet följer.) oänesennnRsRR