Aftonbladet – 24 juli 1855, sida 2

Tillstå likväl, broder, att du gerna ville vara på dia hemort.n Det kommer an på; för, ser ni, man finner sig väl öfverallt. Jag, som är utan slägt, tycker ej om att jemt sitta hemma. Hvad är det väl då, när man är så litet hemma... När man går så går man, tillade han, höjande rösten; man känner sig lättare till sinnes; solen värmer en bättre; man är mera under Guds öga, och det käns bättre i hjertat. Jag ser huru gräset växer, jag betraktar det, jag plockar af det, det är mitt. Vattnet, ett godt vat:en, man smakar på det, man lägger märke vid vattnet och vid stället med. Foglarne sjunga — ack så herrligt! — men framför allt i Korusk ... der har man stepper, och hvilka stepper sedan! Ställen, liksom skapade för att beundras, för att glädja menniskan. Se, der har man det herrligt, der har man Guds välsignelse. Efter hvad det sägs sträcka stepperna sig ända till de varma hafven, der fogeln Gamaioun?) finnes, den der fogeln som sjunger så herrligt; der aflöfvas träden bvarken böst eller vinter, och der växa guldäpplen på silfverträd, och menniskorna lefva i öfverflöd och rättvisa. Dit skulle jag ha begifvit mig... Och har jsg då varit på så få ställen, jag? Jag har sett Romene; jag har sett Simbirsky den vaekra staden; jag har sett Moskwa, staden med de gyllne kupolerna; jag har besökt Oka, denna folkens amma, Tsha, den milda dufvan, och mamma Wolga; och huru många menniskor, huru många goda och fromma bönder har jag icko sett! Och huru måuga herrliga städer har jag icke genomtågat! Och jag skulle också ha begifvit mig dit bort . . . och då , ... och redan... Och jag är icke den enda syndaren; många bönder med bastskor på fötterna ) En i folksagorna förekommande underfogel.