Aftonbladet – 24 juli 1855, sida 1

EN RYSK ÄDLINGS ANTECKNINGAR). IWAN TOURGIIENIEF. Öfversättning. VII. Som vi haft den lyckan att ej på vår väg påträfa någon transport ) hade vi nu hunnit fram till ett nytt hygge. Der lågo nyss fällda aspar sorgligt utsträckta på marken, krossande gräs och buskar under sin väldiga massa; några hade i deras tysta dödskamp ännu bibehållit löfverket grönt, och löfven flämtade kraftlösa på de orörliga grenarne; på andra åter hade löfven redan förtorkat; kring den amputerade foten af dessa titaner lågo högar af friska hyfvelspån, skiftande i hvitt och uldgult; de spredo sunda och helsosav.ma ukter, om också bittra, dock ej skarpa. Längre bort, invid ett busksnår, hördes yxans dofva och taktmessiga slag, och emeilanåt böjde sig högtidligt och långsamt mot jorden, dess gamla amma, liksom för att i dödsstun den omfamna henne, en långhårig: jätte, sona i sekler smålett åt stormlöpninzarne af tusentals insekter, men som nu föll vid bettet af ) Se A. B. n:ris 156 —158, 160, 162, 164, 165, 168 och 169. ) Ofta finns i Ryssland blott en man för fyra eller fem anspann; deraf följer, ätt öfverallt ett tåg trossvagnar bildar en hel karavan och ej låter ni slippa igenom. I Petersburg och Moskwa har fikväl år 1851 en smula ordning blifvit införd idessa transporter af kärror: och vagnar af alla slag, och mer än två eller tre anspaon få ej förenas med hvarandra. Öfverallt ancorstädes, utom i de två hnfvudstäderna, af så mycket större skäl på fälten och i skogarne, då den långa ormen lätit sitt hufvud passera förbi, gör man bäst i att förhålla sig lugn tills äfven svansen pasierat; altvisa otålighet, skulle ej bjelpa en till något.