Aftonbladet – 24 juli 1855, sida 1

pDet är blott döda som man icke får; döden tager sjelf hvad honom tillkommer. Se t. ex. timmermannen Martyae; han har lefvat, denne man, han har lefvat kort och han är nu död; hans enka tar väl sjelf döden af sorg öfver gin mans förlust och genom ifveransträngning af sina krafter för deras barn. Det är hvarken menniskorna eller djuren givet stt täfla med döden; döden ryggar ej tillbaks, och ingen ryggar tillbaka för honom; mean man får inte hjelpa honom för det, inta vera nog lågsinnad att ge sig i hars tjorat.., Jag fångar näktergalar, det är sannt; men Gud bevare mig ifrån att döda en enda deraf, Jag fångar dem ej för att döda dem, jag är iogen bödel; jag gör det blott för art skafa menniskan ett nöje, för att hon sksll kuora fröjda sig åt fogelsång och lära sig att tycka om foglar. aDu fångar dem troligtvis i Koursk )?, J2ag vandraråstad till Koursk, i Jar allt efter som det bär till. Nätter: gar jag i de sanka trakterna nära skogslunderna 3; jag är alltid ensam, eller också båller jag till på åkerfälten, men då v j något ställe, der jag har tak öfver här hvissla ständigt beckasiner, hör skrika harar och längre bort snattra änder... på af. tocen ser jag mig omkring, på margor jag på lur och före daggryningen I gas ut mina limspön. Näktergalen sjarger i gande ton; hans sång är mycket v.-cker, men vemodig. Och du säljer dina små fångar, aJag skänker bort dem, herre, j åt goda menniskor. Och hvad gör du mer?x Huru? Hvad jag gör!, Hvad sysselsätter du dig med?, ) Det har redan varit fråga om näktergslar i Koursk, der de finnas i öfreråöd. g ser dum