Aftonbladet – 24 juli 1855, sida 1

att det också vore synd att döda en fisk?a sade jag till honom. Fisken har kallt blod, genmälte, dvärgen i säker och öfvertygande ton; fisken är en stum varelse; han är genom sig sjelf skild ifrån fruktan och glädje; han har ingen röst i lifvet; han har föga eller ingen känslighet; hos honom är blodet ej varmt... Blodets, fortfor han, är ej heligt hos fisken; solen, Guds öga, betraktar ej blodet; blodet är betäckt för ljuset... det är stor synd att låta blod komma i ljuset, det är gräsligt... Ah, det är en mycket stor syad! Han drog en suck och tystnade. Jag erkänner helt otvunget att jag med djup förvåning betraktade den besynnerlige mannen, Hans språk var vida skildt ifrån alla de bönder jag känt i hela min lefnad; icke ens våra affärsmän, som äro äkta pratmakare, tala så som Kaciane. Hans språk var ett okonstladt, högtidligt språk, mycket ovanligt i det ödsliga Ryssland. Hör på, Kaciane, sade jag, i det jag noga betraktade hans af rörelse något upplifvade ansigte, hbvad har du för näringsfång? Vid denna fråga röjde ha s blick någon förvirring; han betänkte sig innan han svarade. aJag lefver såsom Gud: villa, sade han ändtligen, och hvad näringsfång sngår..-. nej, jag har ej något sådant. Jag är mycket enfaldig, och sådan har jag varit alltsedan baradomen; jag arbetar om jag kan; såsom ni finner, ser jag ej ut att vara särdeles arbetsför; dertill har jag hvarken växt eller krafter; mina armar duga ej till något. Nå väl, om våren fångar jag näktergalar.s Ja så, du fångar näktergalar? Men huru j vill du förena detta med hvad du sade nyss, att man ej bör förgripa sig på någon af skogens, ängarnes, bergens fria invånare ?s