Aftonbladet – 23 juli 1855, sida 3

det Höga af-solhettar förtorkade gräset. Öfverallt bländades ögat af denlifliga. metalllika glansen från små trädens rödaktiga bläd; öfver allt utbredde sig. blommornas mångskiftande fägring: 7 oPå vissa ödsliga afvägar, der hjulspåren betecknades af ett fift rödaktigt gräs, syates hel föra dessa spår regelmessiga Kögar af bränsle, kom fedan svartnat i följd af värmens, köldens och fuktighetens, vexelverkan. De skuggor som: sänkte sig från dessa slags murar af dika Höjd! kade formen af en spetsrutg; ock detta vat det enda skymning söm farifiä på detta ställe. Än pr , än sänkte sig en fndrig bris; blåste, den; då, upplifvades! plötsligt allt, det gorlade, stoftet rörde sig och flög härs och tvärs: för -dessa välgörande fläktar; -örmbunkength SR t sina veka blad; menniskan, osläme otadjuren och insekterra tycktes .fröjda: sig.1. -om den tillbakahöll sina fläktar eller om den bortdog, då inträdde åter ögonblickligen allt i tystnad och stillköt. ;. Sytsörna Yoro de enda som pepo ller hvimlade med sett slags raseri, deras torra, skarpa, oafbrutna läte är ganska obehagligt; detär liktöm en krydda på mjädagsrimmane oundvikliga glöd; det tyckes utgå från den upphettade jorden, frammanadt af solens mäktigarte strålar: 4 (Forts. följer.) — AA A Ah