Aftonbladet – 23 juli 1855, sida 2

Han lutade sig fram under stånghästens huf. vud; tog i lokan, skakade den två eller tre gånger; tillspände den och ördnade äfver remtyget, strök sedan hästens näsborrar och återvände derpå till det inåt böjda hjulet. Der stannade hang betfaktade uppmärksam skadan och framtog med vederbörlig långsaröhet uren inficka få röcken em snusdosa, nödstack försigtigt och ej uten ansträngning två -tjoeka -fingrar.i denna dosa och tycktes liksom preparera snitvet som den innehöll; sedan, efter att först hafva tryckt näsan mellan fingrarne, snusade hati bullersamt och tre till fyra särskilda gånger, hvarundershans anletsdrag vänställdes och hans ögon fylldes af ett slags. vätska. Då jag såg, att kusker sålunda gjort sitt bästa att skingra de tjocka dunsterna som uppstigit i hans hjerna, men derjemte längtade att få se slutet på hans långsamma öfverläggning med sig sjelf, talade jag till Konomy vid ljudet äf min röst lade ban omsorgsfullt sin tavlinkt (barksnusdosa) tillbaka i fickan, satte, medelst etirörelse af häfvudet och utan -handen tillbjelp, hatten ned öfver ögonen och klef tankfull upp. på sitt lilla bräde; Hvad gör du då?s frågade jag med förvåning: Var god och stig, upps, svarade han, i det han-med största kallblodighet fattade tömmarne. Och huru skola vi kunna fara ? Vi skola fara.s sOch hjulaxeln?... pVar god och stig upp bara.s Men axeln är ju afbrutefi2s Afbruten; ja visst är den afbruten; men vi skola nog ändå i skridt hinna fram till arrendegården (Vycelki). Der bakom skogen till höger ligga några kojor somkallåg Vycelki-Joudines,.s Tror du, att vi. skola kunna släpa oss fram ända dit? er jr Mih .kusk bevärdigade mig ej med något svar. Nå väl, jag för min del, jag går till fots.o