Aftonbladet – 23 juli 1855, sida 2

svängde han helt anspråkslöst svansen till höger och venster. Jag å min sida.gick a och an lika anspråkslöst och stannade fram. för bjulet, son var hvarken stående oller lig. gande. Ännu anspråkslösare framskred der saligen aflidne, som pu äntligen upphunnij oss, på gräsvallen vid sidan af vägen, utan att minsta afbrott förmärktes i det långsam. ma, sorgliga tåget. Jag och min kusk blot: tade våra hufvuden, bugade oss för presten och vexlade några blickar med likbärarne; de arma menniskorna måste ha varit mycket trötta, ty man såg deras bröst häfva sig våld: samt. Den ena af de begge qvinnorna; hvilka ingo efter likkistan, var gammal och mycket lek; hennes af sorgen härjade anletsdrag hade ett allvarsamt och högtidligt uttryck: Hon framskred under tystnad och förde då och då en förtorkad hand till sina färglösa läppar. Hennes följeslagerska, en tjugofemkrig qvinna, hade röda: och fuktiga ögon; nennes ansigte var uppsväldt af tårar. j on skred förbi oss: stannade hon tårfloden och höll handen för ansigtet; sedan likkistan, omkring tio steg derifrån, återkommit på sjelfva andsvägen, fortsätte hon sitt sorgeqväde i to-! ten af en hämmad hjertångest, som hos mig tamkaällaåde en ovilkorlig rörelse. Sedan min! tusk med blickarne följt likkistan, vände han! ig till mig ödK sade: Det är timmermannen Martyne som de berafva, Martyne från Reaboff.s Huru vet då det? Körs, de begge qvinnorna då! Den gamla r hans mor; den andra var hans hustru: ; vn det någön sjukdom som försgiökhans Oi , Ja, han låg i feber. I förgår skickade inendenten bud till doktorn; men hanträffades j-hemma.Martyne var en skicklig timmernan; han var kanske något för mycket slagsänpe; men för öftigt eka bra kärl, Se bara uru bang hustru .begråter honom. .: Ah, en ådan hustru... Hennes tårattärdidke köpta! Dm vi också antaga, att qvinnans tårar äro ara vatten, ändå, ser herrn ...