Aftonbladet – 23 juli 1855, sida 2

jr och efter detsamma gingo fyra bönder mec blöttadehufvuden, bärande en likkista, öfvertäckt med Hvita låkan; två dvinnor följde efter tåget. Den enas svaga och klagande stäm. ma trängde till mina öron. Jag lyssnade. ,. Hon tycktes säga något; det var sorgligt at midt på dessa ödsliga slätter höra detta emtoniga tal, som afbröts af de suckar, sorgen framkallade. Min kusk körde på; han val J angelägen om att fort hinna förbi detta tåg; man vet, att det är ett elakt förebud att på den väg man färdas, möta en Jlikpröcession. I sjelfva verket lyckades det kusken att hinna till körvägen innan liktåget; men vi voro ej hundra steg derifrån, då plötsligt vår vagn fick en hård stöt; han var nära att stjelpa omkull. Kusken höll inne hästarna, som voro i stark fart, gjorde med handen en åtbörd af harm och spottade. Hvad är på färde?s frågade jag. Han steg af utan att svara och skyndade sig ej. Men hvad är det då?s upprepade jag. Axeln har gått af, den var uppbränd af hettant, svarade kusken MN och hän lagade till rätfa seldofet med sådan häftighet, att stånghösten så nära fallit omkull; det arma djuret fnös, ruskade på sig och började med täsderna pagga på ena benet ofvan knäet. Jag hade stigit ur; jag stod på vägen; nåfe nedstämd af motgången. Högra bakhjuet lätade redan till två tredj delar under vagnen och syntes liksom förtvifladt öfver att nödgas på sin bekostnad uppehålla det lilla frambjulet på vensttå sidan. pHväd är nu att göra ?s Ja, se det är frågan, sade min kusk, i det han med piskskaftet. pekade på likprosessionen, hvilken redan vikit af vid vägkiftet och nu närmade sig till oas. Dethar alltid gått nig så; att möta ett lik är ett olyckligt förebud :. jä, det är säkert. Han började åter plåga den arma hästen; derine, som i kuskens hårda tilltal och rörelser såg yttringar af ett elakt lynne, tog sitt parti att stå helt orörlig; blott emellanåt