Aftonbladet – 23 juli 1855, sida 1

-95 MUVIfViS ICaRLUOVDCR BYDICS ICKE RKOHNNNA att beröra inhemska rättigheter och institutioner. Vi mena Hannover och dess dugtiga befolkning, hos hvilken den forngermaniska nedersachsiska karakteren trognast bibehållit sig. Om någonstädes, så hade här det moderat liberala parlamentariska regeringssystemet burit glänsande frukter. Man kunde med rätta hoppas att de inre strider, i hvilka andra tyska stater och särdeles det olyckliga Hessen förblödt, aldrig skulle nå (ill denna konstitutio nellaoas midt i den stora reaktionsöknen. Men det hannoverska junkerpartiet och tyska förbundsdagen ville annorlunda. Det är hufvudsakligen fråga om två saker, om Hannovers gamlå provinsförfattningaroch om den allmänna landsförfattningen. Båda förändrades 1848, men på fullkomligt legal och konstitutionell väg, i det 180 af 1840 års konstitution? (enligt hvilken konstitätionsförändringar endast äro giltiga, om de vid den definitiva omröstningeti antagas enhälligt eller på tvenne efter hvarandra följande landtdagar med minst två tredjedelar af de närvarande ledamöternas röster) 1848 vid tredje omröstningen i båda kamrarne enhälligt upphäfdes, så att sålunda förändringar i författningen lagligen kunde ske utan denna alltför hämmande skranka och verkligen skedde. Nu har-emellertid .ministåren Lätke, som anstiftst eller underhjelpt hela trasslet, ien fraråställning till tyska förbundet af den 16 Nov. 1854 påstått att provinsförfattningarne icke kunha förändras på den vanliga. lagstiftningsvägen genom konung och ständer, utan blott med provinsständernaw samtycke, hvsrigewom de sednare sålunda skulle ega ett slags polskt liberum veto. Vidare skulle förbundet bestämma om rättmätigheten af den nystnänida förändringen af 180 i 1840 års konetitution, Slutligen har den nuvarande hannoverska regeringen äfven i November månad sistl. år bemligen sagt till tyska förbundet den vänliga guvernemertala osanningen, att det är omöjligt att regera med den bestående konstitutiomen., Den nugällande konstitutionen är den af den 5 September 1848, som kar till basis det i fullkomligt laga ordhing skedda afskaffandet af g 180 i konstitutionen af 1840. M Tyska förbundet gaf regeringen och junkrarne rätt. Det fattade två beslut, af den 12 och 19 April 1855. Det första förklarar omorganisationen af provinsständerna utan derag eget bifall vara olaglig och vill ha undanröjd den 8 i 1848 års konstitution som här afseende bärpå. Samma förbundsbeslut af d. 19 April 1855 förklarar likaledes för olaglig en annan vigtig bestämmelse i 1848 års konstitution, genom hvilken den förra första kamI maren, somvar en ren adelskammare, förvandlades till en intresserepresentation, utan att de ridderskapliga korporationernas bifall särskildt blifvit inhemtadt. Förbundsslutet af den 19 April förklarar en hel mängd af bestämmelser i 1848 års konstitution för att stå i strid med förbundslagarne och påbjuder deras undanrödjande. Detta märkvärdiga beslut innehåller många Jabnormiteter, som stå i den handgripligaste I motsägelse mot den allmänna tyska rätten. 1-Vi vilja för derna gång, då det endast är fråga om en kort öfversigt, icke inlåta oss härpå: Särskildt bör dock redan nu nämnas, stt förbundet uttryckligen öfverlät åt hannoverska regeringen att antingen ensidigt (det vill säga ensam, af absolut maktfullkomligbet): eller på annan väg (d. v. s. efter öfvereäöskommelse med kamrarne) införa de begärda modifikationerha i konstitutionen. Förbundsbeslutet af den 12 April publicerades den 16 Maj i Hannover. Det andra vigtigare och ännu djupare ingripande besluaf den 19 April har ännu ieke blifvit offentI liggjordt. E Men då kamrearne inkallades den 15 Juni, aflät ministören en skrifvelse till dem, hvari förbundsbeslutet af den 19 April -meddelades och på detsamma grundades förslag till en helt annan sammansättning af bådå kamrarne. Det tillades, att om Tegeringens förslag icke antoges af kamrarne, så skulle förbundsbesluten änduck genomföras. Derigenom nedsjönk: naturligtvis kamrarnes inkallande till ex tom formalitet. va Dat betänkande som blifvit afgifvet dex 11 Juli af kamrarnes konstitutionsutskott föreslår en .adress till konungen och en svarsskrifvelse till ministeren. Den sednare bestrider förbundets kompetens och förklarar att kamÅrarne icke kunna inlåta sig på hågra förhandTlingar öfver förslagen innan hela saken drages ifrån förbundsdagens forum, och de förändringar i författningen, som kunna ifrågakomma (i hvilket hänseende kamrarne sålunda yttra ganska mycken -beredvillighet), afhandlas och beslutas sjelfständigt och oberoende af förbundsdagen. Hvad angår hotelsen i förbundsbeslutet af Iden 19 April om afsändande af en förbundskommission för att ordna den hannoverska författningsfrågan, så skulle kamrarne enligt utskottets förslag svara, att ingenting skulle kunna . djupare och på mera olyckligt sätt kränka .och försvaga konungens ställning, än en sådan händelse, som förintar det heligaste bandet mellan fursten och folket, konungens högsta domsmakt. och skyddsrätt, och lägger hans spira i. främmande händer. En fientlig öfversvämning kan förstöra landets välÅstånd, men. den är långt mindre förderslig än en sådan händelse, hvilken i likhet med den nyssnämda äfven förstör . alla.den allmänna; välfärdens källor... -.Den söm närmare eller fjermare medverkar dertill,. kommer att drabbas af den svåraste ansvarighets. Ett sådant språk, fast, konservatift, frisins dadt och karåktersfullt, bar på länge iöke blifvit hördt i Tyskland. I den föreslagna adregten till konuhgen återfinner man ramma anda. Man får icke förbise att i spetsen för oppositiohen stär wh af de konkervativaste statemän, samme Stövt, tom uhdet de äldre förfättnifigsstriderna på Eriöat Augtsts tid förföljdes, som sedermera såtom minister under fämde konungs sista år Var utsatt för de bäfFOTS Jä VREIKSNNST TI Se ART SUSIE Cusrag vad