Aftonbladet – 21 juli 1855, sida 3

rika dagar. Elektrisk telegraf mellan Europa och Förenta Staterna. Det är i sin ordning, att den uppfinning, som har till ändamål att med en nästan ofattbar hastighet meddela underrättelser mellan de mest aflägsna ställen, sjelf blifvit spridd med större hastighet än de flesta andra stora uppfinningar som under tidernas lopp blifvit gjorda. Det är icke många år sedan man först började använda elektriciteten såsom budbärare, och -redan finns det knappt ett enda land i Europa, som ej öfverkorsas på något ställe af en elektrisk tråd. På samma sätt förhåller det sig i Nordamerikas Förenta Stater; med det sinne för materielt framåtskridande som utmärker amerikanarne, kunde det också ej töfva länge, inaan de tillegnade sig en uppfinning af så stor vigt som denna. Slutligen har man äfven väckt förslag om att genom nedläggande af en elektrisk telegraflinie i Atlantiska oceanen bringa de båda hemisfererna i ögonblicklig förbindelse med hvarandra och på detta sätt taga ett stort steg till närmande af det mål som ytterst föresväfvar tanken, eller hela jordens slutliga omvirande af ett enda stort telegrafnät. Till en betydlig del skulle detta komma att läg: gas i de stora oceanerna, som åtskilja de särskilda kontinenterna, och mången har derföre betviflat idens utförbarhet, under förmenande att det icke läte sig göra att med en enda elektrisk telegraftråd sammanbinda så ofantliga afstånd, som t. ex. kusterna af Amerika och Europa, med hvarandra. Icke desto mindre finnes det för närvarande ett bolag i NewYork som redan för ett år sedan bildat sig i ändamål att anlägga en elektrisk telegraf tvärs öfver Atlantiska oceanen och som hyser de bästa förhoppningar i afseende på utgången af företaget. Detta företag är af det allmänna intresse, att vi hafva trott det nedanstående, ur en i NewYork utkommande tidning hemtade redogörelse för hvad som hittills Fblifvit uträttadt ej skall läsas utan nöje. Den nämda artikeln äraf följande lydelse : sFör ett år sedan meddelade tidningarne då och då underrättelser om ett bolag, som bildat sig här i staden för anläggandet af en elektrisk telegraf tvärsöfver Atlantiska oceanen. Men förslaget ansågs så fantastiskt och öfverdådigt, stt högst få trodde att det på allvar skulle försökas. Planen var utan tvifvel storartad, menade man, men den var outförbar. Många betviflade till och med att det verkligen fanns något bolag för detta ändamål, utan ansågo alltsammans för en humbug. Andra åter, som visste att ett sådant bola verkligen existerade, skakade betänksamt p hufvudet och framkommo med förnumstiga anmärkningar om den ögonskenliga galenskapen af att lägga sina pengar på hafsbottnen, ty att inlåta sig på ett dylikt företag vore i bokstaflig mening att kasta dem i sjön. Vi äro nu i tillfälle att skingra de oriktiga begrepp man bildat sig om saken och att meddela fullt tillförlitbga upplysningar så väl angående de planer som blifvit uppgjorda, som i hvad mån dessa hittills hunnit sättas i verket. För något mera än ett år sedan uppgjorde några män det djerfva förslaget att bringa denna dröm af vetenskapen i verkställighet — denna plan, som många sangviniska själar svärmat för, men få ansett utförbar. Deras första steg var att utverka ett tillståndsbref från NawFoundland. . För detta ändamål afskickades tre utaf dem till S:t Johnz, der de efter några veckors underhandlingar med regeringen erhöllo uteslutande privilegium för 50 år att anlägga en elektrisk telegraf till eller öfver ön, äfvensom de vatten som gränsa intill densamma eller derunder lydande områden. Då Labrador är ett af dessa, så ut sträcktes med detsamma deras privilegium äfven till denna stora halfö, För att ytterligare uppmuntra företaget, beviljade regeringen 5000 till anläggandet af en väg öfver ön, som för telegrafen blefve nödvändig, och garanterade bolaget ränta å 50.000 under en tid af tjugo år, hvarjemte det äfven skulle erhålla 50 (eng.) qvadratmil jord på ön, allt detta så snart telegrafen till S:t Johns blifvit fullbordad, hvarförutom ytterligare 50 qvadratmil jord skulle lemnas ifall telegraflinien fortsattes öfver Atlantiska ocfanen. Äfvex på Prins Edvards ö erhöllo de uteslutande privilegium under 50 år och dessutom 1000 acres land. Vid sama tid köpta de ett tillståndsbref, som af annan man förut blifvit erhållet uti NewBrunsewick, och hafva sedermera förskaffat sig ett från Canada, med full rättighet att låta tråden framgå hvarhaelst de kunna anse det nödigt. De öfverenskommo äfven med prof. Morse, omrättigheten att begagna hans patenter och alla nya förbätESSENTIELS BOONE EE ES SÅSEN Lön! Nej, monsieur, man ger oss mat,