Aftonbladet – 21 juli 1855, sida 2

Slutligen tänkte vi på att hvila oss litet. Jag satte mig under ett träd; men ham började i stället exercera med bössan som soldaterna. Jag bad bhomom sluta dew leken, men som han hade firgret på hanen sprang skottet af, till hans stera bestörtnisg, och borttog på mig, utom högra handens pekfivger, en fjerdedal af hakan. Vi komme till Lgof för att få oss en bit, en eka eller en flottbro. pSutschok har en gammal båt, sade Wladimir, men jag vet icke hvar den ligger fastgjord. Vi måste gå och söka upp honom sjolf.p Hvem är det då fråga om? En karl i byn som man gifvit öknamnet Sutschok (torrved). Ermolai ville följa Wladimir till Sutschok; jag sade dem att de skulle finna mig vid kyrkan, eftersom jag tänkte göra en tur deromkring. Medan jag gck omkring och betraktade grafstenarne fistes min uppmärksamhet på en fyrkantig urna, mörknad af tiden och på hvars ena sida man läste på franska: Här hvilar Theophile Henri, vicomte de Blangy, och på den motsatta sidan på rysta: sUnder denna sten hvilar grefve de Blangy, fransk undersåte, född 1737, död vid 62 års ålder 1799,. — Frid öfver hans stofi v det enda som lästes på tredje sidan; men p den fjerde stod en hel stans till den stackars emigrantens beröm, hvilken, likt så många andra, varit informator och efter all sannolikhet hade tillvunnit gig aktning och erkänsla af de personer för hvilka hans minne, om Blangyer ännu finnas till, har att tacka detta monument, upprest för att bibehålla sig i evärdliga tider. Ermolai Wladimirs och bondens ankomst afbröt mina betraktelser. Sutschok, halt, höljd itrasor, med borstigt hår och skägg, syntes mig vara omkting sextio år gammal. Du har båts, sade jag. Ja, svarade han med en af hosta afbruten röst; omen den är dålig.