STOCKHOLM, den 21 Juli. Redan har en hel månad tilländagått efter den misslyckade stormningen på Malakowtornet och Redan-verkenr, utan att försöket blifvit upprepadt. En depesch i dagens nummer af den 18 dennes meddelar oss att ett ryskt arfell på engelska linien blifvit med förlust tillbakaslaget; för några få dagar sedan erfors att ett dylikt med lika liten framgång blifvit försökt mot den frauska anfallslinien, och kort förut blef oss berättadt att engelsmänren med eftertryck beskjutit Redan, utan att likväl något angrepp derpå följt. De allierades ställning är således jemföreltevis passiv. De framskjuta sina approcher allt närmare mot de två nämnda Bentliga verken, och nöja sig med att utföra regelmässiga belägringsarbe ten mot dessa, liksom mot sjelfständiga fäöstasingir. Tagas skola de väl en gång omsider, men sedan den dyrbara sommaren blifvit förspilld på dessa partiella företsg, äterstå ännu en massa af detacierade verk att bstvinga; och vinterkläder torde ännu en gång behöfvas för Krimfälttåget, utan att ännu någonting blifvit gjordt på ÄR fältet, gom kunde reducera Sebastopols belägring till en belägrings vanliga proportioner. Emellertid trösta sig vestmakterna dermed att deras armsr icke förlorat någon af sina vuena positoner och hoppas att om deras arbeten gå långsamt, så gå de Etminstene säkert. Låtom 083 hoppas detramma. I Östersjön bar man detta år ännu ioke hört talas om em7enda vapenbragd värd att omtalas. Engelsmännen hafva varit och tittet på Kronstadt, gått bort, kommit igen, och under tiden förstört några byar, tagit några skutor och ödelagt några telegrafstationer. Om den franska östersjöflottans verksamhet har man ännu icke hört talas. Den engelska pressen, som törs tala, uttalar sig skoningslöst öfver detta sätt att föra kriget, Så t.ex. yttrar sig The Press, som visserligen är en organ för d.t Derbyska oppositionspartiet och derföre naturligtvis ser sakerna i så svarta färger som möjligt, men hvars omdöme i denna fråga beklagligtvis icke torde kunna fullkomligen jäfvas, på följande energiska sätt: Hvad är vår östersjöflotta på väg att företaga sig i år? Två månader hafva hastigt förrunnit, och vi hafva ingenting gjort; ännu två månader till, och det är slut på segelferten för året; skola vi ingenting företaga? Det senda nödvändiga för ett anfall har under ett årg tid varit insedt, nemligen små fertyg med svåra kanoner; men vårt amiralitet har hittills tyckts sammanfatta hela sin officiella energi på utrustandet af ofantliga linieskepp, med fullkomligt uteslutande af mindre, men icke mindre användbara fartyg. I detta ögonblick hafva vi icke ett enda oss tillhörigt mörgarefartyg — en Trtypsont så nyttig i det sista kriget, — ehuru det är sannt att ett par fregatter skola förändras till mörsarefartyg; men hvarföre, i det sunda förnuftets namn, ha tj ett helt dussin af de åtskilliga tjoz, som ligga på Mersey, längesedan blifvit dertill förändrade? Huru kommer det också till, att vi under vintern varit alldeles oförmögna att bygga cn kanonbåtsflotta, lika, åtminstone i antal, med den som ryssarne byggt under samma tid?4 Och vi kunde på köpet väl fråga, hvarför de flytande batterierna, som för sex veckor sedan levererades färdiga af entreprenörerna, ännu icke hittat vägen till Östersjön? Amiralitetslorderne tyckas föreställa sig att de ej ha något bättre att göra än att kokettera med dessa modeller af den nyare skeppsbyggnadskonsten och dag efter dag fortfara med att undersöka, pröfva tackla och omtackla, tills veckor ha gått förbi och handlingens tid är förlorad. Vi behöfva ej ett simmande batteri som en liten välmål ilad och