Aftonbladet – 20 juli 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 20 Juli. : : Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespoadent.) Paris den 13 Juli. Mitt sista politiska bref till Aftonbladet är som jag tror af den 18 Juni, samma dag då på Krim vårt olyckliga försök emot Malakowtornet egde rum, och emellertid rådde allmänt Paris, ehuru händelsen der naturligtvis ej var känd, sällsamt nog, en aning om någonting dylikt, såsom jag sade er i mitt bref. Detta skulle kunna göra oss vidskepliga och komma oss att tro på hvad enviss författare bland de gamle berättar om en viss batalj, hvilken som han säger, likaledes blef bekant samma dag på ort der den efter all mensklig sannolikhet icke kunde vara det. Intrycket af vår förlust har varit lifligt. De fjorton dagar, som följd? på denna händelse, ha fört oss till öppnandet af lagstiftande församlingens sammanträden. De skäl, som förarledt dess sammankallande, voro allt för mycket på förhand kända och allt för vigtiga att dess uppträdande denna gång skulle sakna intresse. Detvar emellertid icke samma intresse som våra kamrar fordom väckte genom. den ovisshet hvaruti man kunde sväfva öfver deras beteende eller deras beslut. Ingen menniska har nu tviflat påen fullkomlig samdrägt emellan lagstiftningens vilja och regerisgens vilja, och i betraktande af de omständigheter, i hvilka vi nu befinna oss, är detta icke sagdt utur någon klandrande synpunkt; men ovisshet egde rum i ett annat hänseexde, neml:gen öfver naturen och omfånget af de finansiella åtgärder hvilka regeringen skulle föreslå. I detta hänseende ha oroande rykten varit i omlopp och hade på ett känbart sätt verkat på fonderna och jernvägarne. Det-var under denna sinnenas stämning, och midt under den ännu icke skingrade sorgbundenhet, som väcktes af affären den 18 och, ville jag tillägga, midt under ett visst missnöje, föranledt af det dofva ryktet, att affären den 18 företagits på bestämd dag enligt order härifrån, som kejsaren öppnade lagstiftamde : kårens sammanträden... Hvad som i synnerhet väckte uppseende i hans tal ver rom ni vet det stycke som hade afseende på Österrike. Denna del af talet, hvilken tydligen innebar en förebråelse, har blifvit på olika. sätt bedömd. Några ha, genomträngda af österrikiska alliansens stora vigt och hållande Österrike räkning för allt som kunnst och kan hämma sjelfva dess vilja, funnit denna förebråelse på kejsaren: läppar opolitisk, helst zom den föröfrigt i deras ögon var bemängd med en lätt tillsats af högdragenhet, ja till och med förakt. Några af dessa politiei hafva, pekande på ifrågavarande ställe, till och med yttrat i form af tänkespråk: Se der! nu ha vi oss ett krig vid Rhen i vår! !...s Andra åter ba varit mindre stränga i bedömmandet af den kejserliga känslans uttryck. De ha förstått denna känsla. Den öfverensstämmer, ha de sagt, med den som r?der i landet, hvilket skulle ha förvånats ett i statschefens tal ej finna någonting temligen starkt betonadt emot denna österrikiska politik, hvilken noga betraktadt icke har någon giltig ursäkt, hvilken än upplyser; än fördunklar horisonten och slutligen qvarstannar der som en mörk och hotande. punkt. Svårigheterna för Österrike äro stora, det är obestridligt; men man är just stormakt för att kunna draga rig utur stora svårigheter. Se här ett dilemma: antingen har Österrike bestämt sig att för en viss bändelse af icke lemnade garantier förklara krig emot Ryssland, eller har det icke bestämt sig. Om det ej bestämt sig att för de .na vissa händelse förklara Ryssland krig, hvad skall man väl då