Aftonbladet – 18 juli 1855, sida 3

att få lära musik oeh den franska dialekfen . . . Och ni, min herre, förtfor han på franska, i det han visade Lejeune en usel orepinett; köpt 1807 af en jude som handlade med snörband, stora mästares tafior öch eau de cologne, se så, låt oss nu få höra er talente; spela, spola; var inte blyg.s Lejeune med döden NR hjerta, satte sig till instrumentet; han, som i: hela sitt lif aldrig rört vid något piano. aSpela, spelas; ropade herren i huset. Den olycklige, bragt till. förtviflan, slog blindvis på tangenterna, dock så, ätt han rättade takten på de arier han sjöng efter som de blåstes vid hans regemente. Han har sedermera sjelf. på god ryska under mycken minterhet berättät alla dessa omständigheter. aJag trodde då, sade han patt fhin räddare skulle låta sina betjenter kasta utmig; äfven under mitt myckna larni bevakade jag noga alla bans rörelser ; .. Men till min stora förvåning kom herren efter några minuters övisshet å min sida och klappade mig förtroligt på axeln, sögande: Mycket bra; jag ser att ni savå, monsieur; gå nu att dormå, dormå, dormå.n Efter fjortön dagars förlopp blef Löjsune af sin patron artigt öfverlåten åt en rik och bildad adelsman; hans saktmodiga och jovialiska sinnelag behagade detine så mycket att han gifte honom med en ung flicka som han låtit uppfostra: : Lejeune lärde sig snart att läsa, skrifva och tala ryska, kom i tjenst Och tjenade gitt herrskap så redligt att han förvärfvade sig personligt adelskap; derefter erhöll han genom någon protektion äfven ärftligt adelskap; och som han blifvit far till en dotter, blef han sedermera svärfar åt Lobysannieff, adelsman i guvernementet Orel, exdragon och passionerad versmakare. Lejeune tog på sin mågs trägna anhållan afsked ur tjensten, och kom att bosätta sig i våra nejder. Sådan var Lejeune eller, såsom han öfverallt kallas, Frantz Iwaiiowitseh, som för en stund sedan inträdt hos Owsianikoff, med hvilken han knutit en stadig vänskap. Men troligtvis har läsaren tröttnat wvid att se mig så länge sitta qvar hos Odnoworetz Owsianikoff; också skyndar jag, ehuru något sent, att afsluta berättelien: (Ferts.)