Aftonbladet – 18 juli 1855, sida 2

Med mig sjelf, ser ni, är det en annan sak; jag är hvarken adelsman eller herre. Hvad är väl min Jandthushållning? Och längre sträcka sig ej mina kunskaper. Jag söker lefva med billighet och rättvisa, och jag tackar Gud för det bistånd han förlänar mig. De unga herrarne tycka ej om hvad de finna här hos oss landtboer. De göra med sina bönder som de gjorde för femton år sedan med sina skridskor: de åka och vända med dem, förklara dem odugliga och kasta bort dem. Intendenten, som är en slaf, eller herr förvaltaren, vanligtvis en tysk, håller bonden i sina klor. Och om också någon ung-herre skulle gifva ett exempel och visa andra huru de böra inrätta sina hus, hvad blefve följden deraf? Jag skall troligen dö utan att få se denna sakernas nya ordning och det stora verket fulländadt. I hvilken tidpunkt lefva vi? Det som var är icke mer, oeh det som borde vara låter ännu icke göra sig. Jag öfvertänkte allt hvad jag hört och fann ingenting att svara derpå. Nå välls sade jag slutligen, nog, nog om adeln; men kära Lukas Petrowitsch, hvad har ni att säga mig om odnowortsi?a Ingenting; låt mig slippa ått tala deromv, svarade Odnoworetz, sannerligen... skulle jag säga er... men bah!.. Vi dricka heldre i all stillhet vårt t6; bönder äro likväl ej annat än bönder, och för öfrigt om vi ej äro precis bönder, hvad skulle vi då vara i sjelfva verket? Hvad kan man göra af oss?n Had tystnade; man serverade tå. Titiana Minischna steg upp och närmade sig 0ss. Under aftonens lopp hade hon flera gånger gått och kommit utan buller och alldeles obemärkt. Tystoad herrskade i rummet; Owianikoff tog gravitetiskt den ena koppen efter den andra. Mitia är här,, sade Titiana halfhögt. Hvad vill han ? frågade Owkianikoff med rynkade ögonbryn. Han kommer för att be er om förlåtelse.s Bah I genmälte han, skakande på hufvulet.Derpå tillade han, vändande sig till mig: Hvad gör man med slägtingar sora förorsaka