Aftonbladet – 17 juli 1855, sida 3

BLANDADE ÅMNEN. — Steckholmsk nyfikenhet. En korrespondensartikei från Stockholm till Kalmaruidningen -Barometern persiflerar på ett så pikant men tillika så godmodigt sätt vissa kända karaktersdrag hos hufvudstadens befolkning, att vi tott oss böra här återgifva len, till vår stads läsares nöje och uppbygzelse: Ander, den firade sångaren Ander, reste den 27 Juni från Stoekholm. Det var en smärtsam dag för alla entusiaster af båda könen. Tusentals persover hade församlat sig vid stranden för att stiga, hviska oeh vinka henom ett farväl. Äfren biljett nånglaren Låstbom, som gjort geda affärer, skynlade fram oeh bad att få trycka des förtjenstfulle rämlingens hand. Buketter, omlindade med sidensand, på hvilka såges broderade förgät mig-ej; lem1ades den flyktande näktergalen af en del förtjusta könheter. Slutligen lade Nagler ut. Nu kom den örfärliga afskedtstunden. Hvad hviftande näsduzar! hvad tärar och dåningar! En ucg dam bortfSrdes afsvimmad i ett ekipage. Ander var en god sångare och en stor skådespelare.. Det var hans ovanliga förmäga som aktör nvilken försatte Stockholmarre i ett slags förtjusaingsraseri. Den lyriska sceness artister vid kungliga operaa spela sällan, de sjunga,blott. Ander sjorde begge delarne, eeh dat med förstånd, gratie och sanning. Alla intogos af hans spel. Strandberg glömdes, ehuru han kanske har bättre röst än Ander. Den seduare öfverträffar dock den förre i meted. Man ville ieke böra någon annan än Ånder (oeh Michal). Bara han visade sig, reg: ade buketter och lagerkransar, så ati den lille hvithårige tyske mannen hade svårt att arbeta sig fram öfver tiljan. Den afgudade behöfde knappt sjunga en enda ton; man var förtjust, besusad och intagen, bara man säg honom, Troligen har ni läst i Svenska Tidaingen, att i Jacobssons butik vid Drot:ninggatan en badmamsell för sin skönhet förorsakat folksamlingar. Denna pikeuta notis bar jag sett aftryekt i flera landsortstidningar, hvars läsare utan tvifvel äro öfsertygade om, att hr J. har en lifslefvande vaeker mamsell, som samlar folk. Historien är dock följande; Den o5fverträfflige Ander logerade mitt emot Jaeobssons butik. Alla entusiaster hade naturligtvis reda på hvar deras afgud bodde. Eleganta herrar och damer, unga och gamla, af alla klasser, från och med hofvets ner till slottskansliets, sägos flitigt promenera ät Jacobssons butik. Det blef ett förfärligt tillopp af lejou och lejoaipnor. Mängen köpte en småsak, blott för att få kasta en bliek uppåt Ånders boning, midtemot butiken... Fick mån se sö skymt af den lille mannen, rar man särdeles lyeklig, Men alla hade icke räd eller vilja att ingå i butiken oeh derifrån taga Ander i ögonsigte. Dess u:om var det så osäkert, om han visade sig i fönstren. En stor del stannade derföre utanför butiken och begapade stundtals en af herr J. i fönstret uppsiälld mele-docka i naturlig storlek. En fin sitir af hr J;! Detta var den vackra bodnamsell, som af Svenska Tidningen berättas ha förorsakat folksamliogar. Värmen är tryekaade. Hetast har det dock en tid varit på Ladugärdsgärdet. Ekipager, bärande, nyfikenhet, rikedom, skönhet och börd, ha dagligen rullat ut till de trakter, der striderna stått. Stockholmaren är färdig att uppoffra alit, tror jag, bara han får se något nytt. Fruntimmer af bättre familjer ha för sin nyfikerbet fått plikta med förlusten af kjolar, mantiljer, hufvudbonäder och parasoller. Ea del ha spetsat sig på gärdsgärdsr oeh enbuskar, då de trafrat undan kavalleriets häftiga anfall. Nu är lägret slut. Jeg beklagar de arma Stockholmarpe. Måite de snart få något nytt att bagapa ech springa efter. TE AAA STIAN EAS SAN RET