Aftonbladet – 17 juli 1855, sida 2

Ah ja, utan tvifvelli sade Owmsianikoff; likväl måste man tillstå att adeln var oändligt mera lysande då, äfven om man ej inbegriper welotojes; dessa äro utom räkningen, och jag har sett dem i Moskwa; män har sagt att det är der som de nu alla befinna sig. Ni har då varit i Moskwa, ni?s Ja. Men det är länge; mycket länge sedan. Jag är nu sjuttio år, och jag var blott sexton år då jag var i Moskwa. Owsianikoff suckade. Hvilka såg ni der af de store? Jag såg många welmojes, och hvar och en kunde se dem. De höllo öppna hus både vinter och sommar och gjorde sig en heder af gina rikedomar. JIogen kunde likväl mäta sig med grefve Alexis Gregoriewitsch Orloff Tshesmonski. Jag hade godt tillfölle att se grefve Alexis, emedan hän fagit min onkel ull förvaltare. Grefven bodde i Schabolowia nära Kalugasporten. Det var en welmoje dett Fvilket förnämt och ståtligt utseende! Man kam ej föreställa sig något dylikt. En sådan växt, en sådan styrka, en sådan blick! Den, som icke kände honom, vågade ej stiga in ull Konom; man var rädd, man kände gig försagd; röen väl inkommen, kände man sig lifvad såsom vid en vacker soluppgång. Han var tillgänglig för alla. Skiocklig i allt, förde han äfven sjelf vid kapplöpningar sin häst och antog hvilken möedtäflars söm helst; aldrig skyhdade han förbi sin rival eller förorättade honom, och först då ban kommit nära mälet tog han försprånge!. I sin godhet tröstade han den öfvervunne och berömde hans häst. Han ansåg dufvor med hvit säbb vara af bästa slaget; ibland nedgick han på gårdena, satte gig i en länstol och lät alla sine dufvor fiyga ut; rundt omkring på taken stodo hang betjenter väpnade med bössor emot roffäglarnes vid grefvens: fötter stod emstor sif