Aftonbladet – 17 juli 1855, sida 2

verbasin, fylld med vatten, och i detta vatten åskådade han sina dufvors rörelser. Hundradetals fattiga och ofärdiga kommo till grinden vid hans bakgård och fingo bröd och penaingar. Om man förargade honom, var det iskans mullrande, men ingen åskstråle, intet offer; han log, och det syntes icke mera något moln! Om han gaf en fest, var hela Moskwa rusigt den dagen. Han tyckte om att se brottningar, och der koramo till honom Simsöner från Tecla, Kharkhoff, Tamboff; med ett ord ifrån alla möjliga håll och kanter. Den, gom blef öfvervunnen, erhöll en en belöning; men den som kullslagit bonom sjelf — en sådan kysste han liksom en broder och öfverhopade honom med presenter. Jag hade lyckan vara i Moskwa, då han lät tillställa en kapplöpning, sådan men ännualdrig. sett i Ryssland. Han lät utgå till kejsardömsts alla jägare en inbjudming att efter tre månader, på bestämd dag och timma, göra. honom: besök, åtföljde af betjening och hunlar. Man samlades; hvarje jögare hade med sig folk och hundar; jag kan försäkra att det var som en hel armå hade ockuperat palatset. Det var en måltid som hette duga... ni kan aldrig föreställa er den... Sedan man druckit gick man till ridbaman. Folket hade samlat sig till ett oräkneligt antal, och... gissa bvilken hund, som eröfrade priset, gom skördade dagens ära och gom sprang förbi alla de andra hundarne... Det var en af er farfars, en Orelsk: hund, — gissa hvilken. sVer det händelsevis Milowidka? Ja, Milowidka, Milowidka. Och att höra srefven be er farfar: — Sälj mig, jag ber, sälj nig din hund; begär hvad du vill för den. — Nej, nerr grefve, jag är ingen handelsman. Vid ett ilifälle då fråga vore, ej om penningar, utan om heder, skulle jag kunna afstå till och med min hustru; men aldrig skulle jag kunnaafstå