Aftonbladet – 17 juli 1855, sida 1

ter, begge åskådande exekutiomen. Min far opade till er farmor: Maria Wasilejewna, äll en förbön för mig, jag ber er, ni åtmintone haf medlidande! Hon gjorde en hastig örelse och vände sig åt sidan. Slutet bler utt man tog min fars löfte att afstå från jordtycket och tvang honom att tacka alla de värvarande för det man släppt honom fri, gerompiskad men dock vid lif. Sådan är er anda egande rätt till detta hafrefält. Fråga för ros skull era gamla bönder efter namnet på det der fältet, och de skola alla svara: hastonadfältet, ett namn lånadt af dess pris. Detta var sagdt blott för att bevisa hurusom det lägre folket ingalunda har skäl att mycket sakna det förflutna. Jeg kunde ingenting svara Owsianikoff och vågade ej en gång se på honom. — Det var också en annan granne, — fortfor den gamle, — som vid samma tid bosatte sig fär på orten. Hans namn var Stefan Komoff. Denne tycktes ha för afsigt att göra min stackars far galen. En fulländad drinkare, älskade han att dricka i stor skala; och då han hade tömt det ena rågade glaset efter det andra och sagt på franske: Det är godt! då var det bäst att gömma undan helgonbilderna och att beslöja madonnan 4). Han skiekade ofta bud till alla grannarna, för att be dem komma till sig, och om man icke hörsammade bjudningen, kom han sjelf helt burdus i vagn med tre hästar och syntes mycket förtörnad. Det var en besynnerlig menniska: såsom nykter talade han aldrig osanning; men så svart han blef pirum kunde man vara säker om, att han började berätta hurusom han i Peterburg hade sina tre hus vid Fontankakanalen, det ena rödt med en enda skorstenspipa, det andra gult med två skorstenar och det tredje blått utan. någon ) Madonnaoch helgonmbilder finnas ialla ryska hns.