Aftonbladet – 16 juli 1855, sida 3

EISREEIRERe Ransakning om trenne rånare. Peter Persson från Skurö, född 1801, straffad för vållande till sin hostrus död och för f.rsta resan stöld med första resan inbrott, icke mantsisskrifven efter år 1846, var från den 1 Sept. 1852 sysselsatt med odlingsarbets ?, mil från Arkorsund, på hemmanet Winna, och fick der dex 17 September besök af sin då 24årige försvacslöse son, Per August Persson, hvilken kort förut undergätt bestraffning för likaledes första sasan inbroitsstäld, och en annan lösdrifvare vid namn Carl Gustaf Larsson från Lugnet, född 1827, straffad för vanvördnad emot sin moder och för fylleri, tilltalad, men i brist af falla bevis, icke sakfälld för ätskilliga tillgrepp och, enligt prestbotyg, en för anmänna säkerheten högst vädlig person. De begge nykomne biträdde Peter Persson dels vid odlingsarbetet och dels med skolagning, hvarisooea Per August var kunnig, och alla tre tillbragte satten tilssmmans i stallet, der Peter Persson hade t:fvanligarsofrum. Följande dagen, den 18 Sept., sedan Peter Persson fätt b-änvin af husfolket på inna, förtärde han och hans följeslagare en del dera på stället och togo resten med sig, när de vid solnedgången vandrade tillsammans från Winna. Vid torpet Lindsgatan, som ligger icke fullt en half mil derifrån åt Askersundssidan, söder om en liten sjö vid namn Viken, och der enkan Brita Jönsdotter, 77 år gammal, bodde med sin 14-äriga systerdotter Sophia Jansdotter, blefvo under den följande aatten Brita och Sophia, begge liggande i en säng vid väggen midt emot ett af stugufönstern, väckta deraf, ati en person bultade på fönstrat och bad moster såsom han kaliade Brita, om husrum öfver natten. På hennes fråga uppgaf han sig vara Knotte Pers, en torpare i trakten; men Brita, som genast aun att rösten icke var Kuotte Pers, vägrade att öppna. När likväl begäran om pattherberge uppre sades, tände Brita ljus och såg på klockan, som befanns vara 2, hvarefter hon på nytt vägrade att öpp aa för den främmande, släckte ljuset och lade sig. Ba stund bultades nu våldsamt på förstugudörren. Derefter inslogs halfva fönsterluften så häftigt, att gslasbitarne foro ända fram till sängen. Brita skynjade upp och fattade en yxx för att bindra våldsvergarne, som nu märktes vara flere, att intränga ge20m fönstret; men de slogo inåt stugan mot Brita med linga störar och stävger, som rickte nästan öfver hela rummet, stötte hense med en störända håråt emot bröstet och lyckades slutligen att rycka ifrån henne yxan. En af våldsverkarne yttrade: om du cke går ur fönstret käringdjafvul, så göra vi utaf med dig när vi komma in; en af dem var redan appkrupen i fönstret, och Brita, som famn allt vi are motstånd fåfängt, gick ut i förstagan och upplåste dörren i hopp aw undkomma, men blef detsamma tillbakaskuffad af den öppnade dörren och fastklämd mellan denna och förs uguväggen, der hon, hotad med ytterligare misshandling, hukade sig undan och qvarhölls åf en karl, som hon för ett vittne uppgifvit hafra varit äldst af de tre väldsverkarne och hafva hotat stt köra knifven i henne, derest bon icke teg. De andra två gingo, en genom föntret och en genom dörrsn, in i stugan, tillsade, unI ler -högt och häftigt tal, flickan Sephia att framtaga mosterns penningar, matvaror och andra tillhörigbeer, fingo på sådant sätt alla de penningar Sophia isste funnos i husst, (omkring 2 får rgs), en mängd matvaror och ätskilligt annat gods, hvaribland ett bd ångarnslakan, tre lärfislakan, trå drälldukar och ett stycke sulläder med ett hål i ena kanten, samt afiägsnade sig slutligen jemte den som hållit Brita, stängande dörren så, att den icke kunde. inifrån öppqas. När Jjus derefter åter tändes, befanns Brita Jönsdotter blodig å hufvudet och ansigtet, hade flera blånader ä armar, händer och ber samt på bröstets venstra sida ena blånad med en mängd små bål, ur hvilka blod utsipprade, likasom efter tryckning af en splittrad stör. . Oaktadt svår och tillsagande värk i hufvud och bröst, gick Brita ännu uppe och ute till den 16 Oktober. Då nödgades hon af mattighet och plågor att hålla sig till sängs, men hade full redighet och sans Snda till sin död, som ioträffade först den 23 Oktober och enligt 1äkarebetyg var förorsakad af de Brita tillfogade skador, särdeles af dem på hufvudet och bröstet. Under tiden hade misstankan om delaktighet i våldet vändt sig emot Peter Persson, hvilken, vänlig och jemn till lynnet före sin bortgång från Vinna, återkommit dit först ,söndagsaftonen den 18 Sept. och derefter varit mera tyst och inbunden .äa tillförene, haft utbrott af häftigt lynne samt yttrat tig likgi tigt och rysligt både om eget och andras lifs. Hos honom, som efter sin återkomst fätt ur stallet inflytt i stugan, blef den 9 Okt. visitation efter det råaad godset anställd af vice länsmannen Borin, i närvaro af en fjerdingsman och husfolset vid Vinna. Peter Persson förnekade all kännedom om rånet och all: innehafvande af dervid tillgripet gods; men när Borin, vid nedstigandet från en vind, der sådant för gäfves blifvit eftersökt, öfverraskade Pster Persson sysselsatt med -nägot i den liggsoffa han begagsoat till sofplats, och när under sängkläderna i soffan upptäcktes ett blängarnslaksn (som, flickan Sophia Jansdotter sedermera: bestämdt igenkände vara det rånade), föregaf Peter Persson till en början, att han fätt lakanet.af sin 20a Per Augusti, som åter skulle hafva köpt det, och bekände snart, fritt och otvunget, under syabar sinnesrörelse, ait Carl Gustsf Larsson på lördsgseftermiddagen, vid samtal med Peter Persson och Pe: August Persson, sagt sig veta en gamma, som aidrig vorg utan penningar och hos hvilken de borde söka att åtkomma sådana; att alla tre derefter gittgeron skogen och dervid träffat en gumma fråa torpet 3 parten, som samtalat med Peter: Persson; ati de, ofter on stunds ytterligare vandrivg, legat omkring et par timmar på ett buskfall, emedan de ansett det vara för tidigt att utföra Carl Gustaf Larssons för slag; att han, vid framkomsten till Lindigatsn, gåt fram till fönstret, anmodat Brita Jönsdotter att lita upp och, vid hennes vägran, inslagit föastret med e stör eller gärdselstång; att Brita då sagt sig vilja för söka, oni hon ej hade yxa på skaftet, mao, of hotelser och pockande af Carl Gustaf Larsson, oms der öpppat förstugndörren, hvsrefier Carl Gustaf I son och Per August gått inistugan, men Peter Par son stannat ntanför och Rrita hufrit Åetienda I fö