Aftonbladet – 16 juli 1855, sida 1

Gl UP AV SÖplen, EE; SS USNRV Ae an Lifvade af önskan att upprätthålla den europeiska jemnvigten och utan att sträfva för något egoistiskt syftemål, afsäga de höga kontrahberande parterna sig från början att draga någon enskild fördel af de händelser som kunna inträffa.s a Denna otroliga artikel skall ostridigt en gång spela en rol i den framtida historien om de diplomatiskt superfina, subtila och derföre groft misslyckade operationerna. Man skall i framtiden icke begripa, huru man kunnat medelst en sådan oklok blygsamhet, för hvilken Ryssland i sina förra så väl som i närvarande krig väl tagit sig till vara, redam från början förråda hemligheten af stridens: yttersta ord, huru man kunnat förmå sig att säga till Ryssland: du kan med lugn blick se: mot framtiden och utan fruktan skicka dina legioner i fält, då du i värsta fall, till följd: af de allierades egna högtidliga förklaring, icke kommer att lida någon förlust till ditt landområde och din territoriala maktfullkomlighet! Och huru mycket måste icke från början genom ett dylikt kriget inskränkande och lokaliserande program, deltagandet och ifvern kallna hos alla de stater som föga vun nit genom Wienerkongressen 1815. Hvem kan säga huru mycket inflytande till och med på det fredslystna Preussen den tanken haft, att genom en brytning med Ryssland ingenting vore att vinna... Detta enorma fel skall nu, om peckg sent, godtgöras. Men vill upphöäfva eller åtminstone modifiera artikeln IV i det nämda fördraget. Då detsamma nu endast frånkänner fördragets undertecknare sjelfva all enskild vinst, så kunna redan nu andra stater, t. exTurkiet, tillförsäkras om fördelar. Men detta allt är ännu endast i görningen. Emellertid har Österrike fått något nys derom och det fruktar att genom ett nytt vestmakternas pro—gram bli uteslutet från de blifvande fredsunderhandlingarnes Derföre och just under inflytande af denna fruktan har det börjat underhandlingar i Tyskland och vill här vid förbundsdagen söka fixera de fyra punkterna i ett sammanhang, på det Tyskland sedermera må kunna lägga sin vigt i vågskålen och hjelpa till att moderera vestmakternas fordringar, d. v. s. efter vanligt språkbruk, att Ryssland för bevarandet af sin integritet (man trodde hittills att det vore fråga om Turkiets: integritet) skulle finna ett stöd i Tyskland. Det är derföre begripligt, att i Preussen alla partier råda regeringen att afböja Österrikes sluga propositioner. Ryssvännerna frukta att vestmakterna sednare kunde under ändra förhållanden återupptaga de nu af dem uppgifna fyra punkterna. De liberala äro glada öfver att det är förbi med de fyra punkterna och att Preussen nu också en gång skulle kunna komma i tillfälle att göra sina intressen och anspråk gällande, i Östersjön eller på andra punkter. Preussen drömmer häörvid ännu om sin medlarerol, och jag kommer härvid att beröra en öm punkt, som ännu nästan alls icke blifvit vidrörd af den preussiska och tyska pressen, men hvarom jag åtminstone i förbigående måste lemna några antydningar. Det sammanhänger äfven med prinsens af Preussen resa till Petersburg. För någon tid sedan berättade sIndependances, officiösa Y-korrespondent i Paris, som för öfrigt är nästan lika mycket österrikiskt som franskt officiös, att Preussen nyligen gjort några steg i Paris och London, som häntyda derpå, att det har lust att utträda ur sin nuvarande isolering. Denna notis väckte något uppseende och erhöll icke någon dementi från den preussiska sidan. Inom diplomatiska kretsar ville man dessutom veta, att Preussen i sjelfva verket gjort ett försök att få i annan form öfvertaga den otacksamma, förut förgäfves öfvertagna rolen af förmedlare. Det var efter de i Juni af de allierade vid Sebastopol ernådda fördelarne. Ögonblicket syntes Preussen gynnsamt, då vestern genom återupprättandet af sin vapenära och Ryssland genom utsigten till Sebastopols snara intagande kunde vara böjda till ömsesidiga eftergifter. Så uppfattades sakernas ställning af väl underrättade personer, utan att dock någonting närmare förljöds öfver grunderna för denna förmedling eller öfver . det mottagande som framställningarne i detta hänseende rönt i London och Paris. Det var naturligt att denna åsigt skulle finna en ny bållpunkt i prinsens af Preussen resa till Petersburg. Den officiella och officiösa pressen förneka som bekant hvarje politisk afsigt eller biändamål för prinsens resa och försäkra att kejsarinnan allt sedan sin gemåls död önskat att se sin bror hos sig; prinsen har genom fortfarande opasslighet hittills varit hindrad att efterkomma denna önskan. Det kommer att visa sig hvilkendera uppfattningen af prinsens resa som är den riktiga. Jag tillägger endast den anmärkningen att äfven om icke: prinsen i Petersburg skulle göra ifriga bemödanden för freden, så förlora derföre icke berättelsernu om Preussens framställningar i London och Paris sin trovärdighet. Emellertid väntar allmänheten med otålighet de första nya underrättelserna från Krim, medan de ryska så väl som de franska och engelska depegecherna dag för dag endast ha att förmäla, att situationen är förändrad. Monitören har begagnat mellantiden, för att ilandets historia uppvisa Frankrikes gamla opposition mot Ryssland och erinra om den riktiga insigt, med hvilken redan Ludvig XVI ville sätta sig emot Rysslands utsträckning till Svarta hafvet. Man hari det lärda och grund liga Tyskland i anledning häraf förundrat sig deröfver, att Monitören icke erinrade sig de vänskapliga förhållandena mellan Franz I och Porten. Visserligen skulle det officiella bladet då också nödgats att nämna om motivet för denna politik, som icke var något annat än det traditionella motståndet mot huset Habsburg. . Men nog härom! Det franska trontalet bar om Österrrke yttrat allt hvad som kunde vara att säga om denna från sina förpligtelser och