Aftonbladet – 14 juli 1855, sida 3

på aftonen både sagt dex arma frus, att det fanps så ringa hopp att mar gjorde klokast i att sfterskicka presten. Knappt bsde den sjuka varceblifvit modren, då hom säger till henne: Ah, det var just i em lämplig sturd du kommer till dina barg. Betrakta 08 begge två. Vi älska hvarandra; vi ha lofvat att tillhöra byarandra ... — Hvad säger bon, doktor? Hvad säger hon? — Hon vet ej hvad hon säger, hom yrar, — svarade jag med qväfd röst och mera död än lefvande. — Bah! Babl återtog den sjuka, — nyss sade du mig helt annat, och der tag emot min ring. Hvärföre förställa dig? Mid röor är sjelfva godheteb; hoax förlåter, hon Känner verlden. Jag, jag dö:; jag ber ej någon fördel af att tala osanning; min vän, räck mig då Kanden!; I ett exda hopp var jag ute ur rummet: Det faller af sig sjelft att modren gissade verkliga förhållardet. ; Jag skall ej länge plåga er med min sorgliga historia; det är redan för mig sjelf mindre angenämt att i föinnet återkalla så många smärtsamma tilldragelser. Dagen derpå dog min patients, fortfor läkaren med bruten röst och. under flera suckar. Inman kon gaf upp andan bad hon de sing aflägtna tis för nägra ögonblick och lemna mig ensard med henne. Förlåt migs, sade hon; jag har kanske begått stora fel mot er; tillekrif dessa mitt medvetslöra tillstånd; men var öfvertygad att jag aldrig älskat någon 53 so jag älskar er... Glöm mig ej... Behåll min ring... Då läkaren upprepat dessa sista ord vände han sig -bort; jag tog hans hand och tryckte en. Och nus, sade hen, Mtillåt mig Ku att fala om något annat, eller rättare, akulle ni icke vilja spela ett parti preference med mig? Det duger ej, för oss goda menniskor att öfverlemna oss åt öfverspända känslointryck. Ni