Aftonbladet – 14 juli 1855, sida 1

att man redan efter en tjugo minuter med dem vexlar ömsesidiga förtroenden och äfven tillstår sina fel för hvarandra. Den af dej begge interlokutörerna, som har största hågen att tala, öppnar sitt hjerta för den andre, i utan att efteråt kunna förklara denna med-j delsamhet. Jag hade i sanning hvarken förtjent eller framkallat något slags förtroende af min nya vän; icke heller tror jag att han baft för afsigt att såsom botemedel mot min feber vilja förströ mig med berättelser; jag tror att han helt enkelt begagnade tillfället att ändtligen en gång få omtala några personliga förhållanden dem han ända hittills! hade förtegat. Vare härmed buru som helst, så gjorde han för mig en berättelse, som ej: saknar intresse. Och jag för min del ser i ganning ej något hinder att meddela den åt mina läsare; jag kan till och med utan minsta betänklighet söka återgifva den berättandes egen stil. Ni känner ejs, började han med svag och något darrande röst (sådan verkan har Berezowski-snuset på menniskan, då det ej uppblandas med någon annan mindre fin och mindre skarp snissort), ni känner ej domaren i det här dietriktet, Paul Lonkitseh Miloff. Nej, min herre !p Nå väl, det gör ingenting till ssken... (Doktorn hostar och gnuggar sig i ögonen.) Det var midt i fastan, under sjelfva källossningen. Jag är på aftonen hos domaren och. spelar: med honom mitt parti: preåference). Plötsligt (min läkare tyckte mycket om ordet plötsligt) kom en betjent och sade till mig: här är en karl, som frågar efter er. — Hvad vill han? — Han medför et: bref; det () Ett i Ryssland mycket brukligt kortspel.