Aftonbladet – 13 juli 1855, sida 3

RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. En grof våldsbragd har i gär afton föröfvats. Sjökaptenen Olof Johan Nordin, förande skonerten Venus från Luleå eeh med titt fartyg liggande på svaj utanför Tjärhsfvet invid Djurgårdslandet, har anmält att han i går qväll å Djurgården blifvit af hoz honom som besättning anställde matroserna Erikason och G. E. Sundman öfrerfallen och misshandlad. Kapten Nordin, som förföljdes med stenkastning, hade lyekats undkomma och skyndat ombord å sitt fartyg. Någon stund derefter hade matroserna uti en roddarebåt kommit embord-och med väld ryckt henom ned från fartyget så att han hufvudstupa falit i sjön. Derefter hade de tronne gånger, den ene fattande kaptenen i hufvudet och den andre i ben doppat honem under vattnet och dervid trampat som öfver ryggen för att få honem att sjunka. Hjelp från närbelägna fartyg hade tillkommit och lyekats rädda kaptener, men våldsverkarne hoppade i em båt oeh lyekades undkomma. Våldsverkarne blefvo deek i deg häktade och till polisförhör inställde. Dervidigenkändes Eriksson vara den tör 14 dagar sedan från Rindön rymde och för rän till döden medelst halshuggning dömde men af Kongl. Maj:t till ärs fästningsarbete benådade Olof Daniel Wikström. Wikström uppförde:sig vid polisförhöret så fräckt att bandbojor måste honom -påläggas. Slutl gen erkände han sig heta Wikström och vara densamme som i dag 14 dagar rymt från Rindön genom att simma öfver till fasta landet. Han hade i mändags kommit ombord ä fartyget och uppgjort öfrerenskommelse om att säsom bästa man, medfölja till Luleå. Flera vittnen intygade angifvelsens sanningsenlighet, men de tilltalade piatodo attkapteoen illa missbandlar sin besättning. Måletanstär för flera vittaens inkaliande tills om tis!ag. — Et vad. Sistl. söndag hölls i ett hus vid,Tavastgatan begrafning. Sedan akten försiggått ech gästerna i procession återkommit -till--sorghuset, hade förslag bland några af dem: blifvit uppgjordt, hvad man skulle rea sig med. Ex läderbandlare B. håde fått den iden att motion skulle vara nyttig: Ett invid gården befintligt plank tegs med anledning hära! i närmare betraktande, och slutligen stannade det dervid att Itderhandlaren förklarade sig vilja hälla vad om 20 rdr bko att ingen kunde jemnfeta hoppa öfver planket.. En garfrare skyadade då fram och mettog vadet. Sagdt och gjordt, öfverenskomimelse träffas, och allt sr färdigt, men garfvaren vill ha säkerhet för att utbskomma sina penningar i håndelse ban lyekas i sitt förehafvarde. -Begrafaingsgästerna skrida derföre till val af en prisdomarer; och detta förtroende lemnas genom enhilligt beslut åt skträddarmä taren : F.; hvilken sksom skkorbet för att det utlofvade vadet skall kohoreras emottager i förvar såväl Iläderhandlarens som garfvarens guldur med vidhängande kedja af guld. Allt var nu färdigt. Prisdemaren intager sin plats, emgifven af de öfriga begrafningsgästerna,eeh sedan svarta fracken blifvit aftagen företsger garfvaren masövern, hvilken met förmodan lyekas, ehuru. hans svarta bexkläder blefro,offer för ansträngningen.) Prisdomaren tillkallas. Denne förklarar läderhandlaren skyldig att genast, eller innan ban återbskommer sitt guldur, utbetala åt garfraren 20 rdr bko. Läderhandiaren gör invändningar hvarpk garfvaren förklarar sig belåten om motparten betalar hans sönderspräckta permissioner.. Bravo!. ropade läderhandlarep, då är saken klarerad, jag går in på propesitionen, och bjuder dessutom på två buteljer ehampagno. Såväl prisdomare som de öfriga gjsteroa beseglade den afslutade förlikningen — men se nu blef det fråga om klockorna. Skräddaren F.; utsedd till prisdomare, förklarade att han icka lemmade ut kleckorna förr En garfvaran fått ara byxor batalte, äfvensom ehampagnen kommit fram. Läderhandlaren bedyrade att alltsammans skulle uppgöras å källaren Nya Södermalm eeh dermed förklarade sig alla SE Prisdomaren behöll emellertid klockerna i sin vård.