Blick på den ekonomiska lagstiftningen i hvad som angår skogshushållningen, och denna l faxa behandling under sistförflutne riksdag. ) Att odlingen, såväl i egentlig som i härledd bemärkelse, nästan öfverallt utgått ur skogarne samt i och genom dem tillvigabragts, är ett allmänt kändt och genom mångfaldiga företeelser bestyrkt faktum. Huru mennisken uader gina första sträfvanden att rödja väg och bygga land ofta nog Jättsinhigt förgätit sitt baroende af det material som gaf henne icke blott bostad utan bränsle, samt dels redskap af mångabanda slag dels det pundgängliga medlet; till sådanas förfärdigande, är likaledes bekant. Sedan hon sålunda i långliga tider lättsinnigt slösat med .denra naturens dyrbara och svårt ersätftliga gåfvas ett slöseri hvilket, såsom saknande, bestämdt mål, likväl ännu icke i större skala kunde visa sin förödande verksamhet, tillkom -med civilisationens och handelns stigande utveckling vinstbegäret såsom en ny lockelse att fientligt behandla hvad som betingar hennes trefnad och sjelfbestånd, och nuförst började härjaingarne antaga en mera genomgripsnde karakter, i: det man — för att begagna ex bild — icke åtnöjde sig med att ;skatta honingen, utan rent af förstörde sjelfva kupan. Lika skön som anblicken af en skog i sir ånborna, majestätiska urfägring är, lika anr genäm som en skogsatrakt framställer sig, hvars dunkelgröna höjder; på solsidan äro klädda i nyodlingars ljufva färger, . lika vederstygglig är åsynen af dessa ödsliga trakter, der ögat öfverallt mötes af qvarlemnade trädstubbar, ett slags obegrafna lik, och der kullar, hvilkas jordmån icke medgifvit någon odling, mer som fordom med sin: rika trädbeklädnad gåfvo nejden ett friskt, behagligt tycke, hu endast framvisa sina skalliga hjessor. Att sistnämnda företeelser allt oftare förekomma i vårt fädernesland på sednare. tider, är ex erfarenhet, hvilken mången med 0ss gjort, djupt beklagande, att det fula i detta fall ej är annat än det yttre uttrycket af ett fult sinnelag, hvars menliga verkningar redan på flere sätt uppenbarat sig:Då vi bär ofvan axtydt, bura enskildas lättsinnighet och snikenhet haft största andelen i skogarnes sköflande, bör ej heller förbises,: att en för vissa näringars exklusiva skydd nitälskande lagstiftning i icke ringa mån bidragit till nätnnde landsplåga.; Vi vilja derföre, innan vi öfvergå till betraktandet af saken såsom riksdagsfr kasta en hastig blick på den äldre lagstifthingens åtgärder i afseende på skogarnes vård, hvarvid likväl ej bör lemnas ur sigte, dels Att staten då -egde vida mera jord än som nu är förhållandet, dels att den på grund ;af den bekanta fiktionen om Helgeandsbolms mötes beslut ansåg sig egare af all jord och sålunda hafve full rätt att dermed förfara efter behag. j Så började man redan under de första Watakonungarne att meddela föreskrifter i afseende på dispositionen af skattejorden och följåktligen äfven af skatteskogen, för kronans eget behof förbehålla ek och mastträd å sådan skog, förordna om skogarnes användande hufvudsakligen med afseende å den sig mäkigt utvecklande bergsnäringen; hvarjemte den rundsats gjorde sig gällande, att skogen enCast vore ett bihang till jordbruket och att jordegaren blott hade ovilkorlig rätt till sitt bödtorftiga bebof af skogsprodukter, men i åfseende på dessas begagnande gjördes beroende af särskilda föreskrifter. Vid 1638 ärs tiksdag beslöts i anledning af de många olagliga torpanläggningar som skett å allmänninkar och annan oskift skog, äfvensom af det llt mera tilltagande svedjandet, att gå i förattning om en ordning, huruledes skogarne icke så alldeles måtte tillintetgöras,. Följande året utfärdades ett plakat mot svedjande å skogar som lydde under bergsbruken, vilket alldeles förbjöds vid 20 dalers vite. Skogsordningen af den 22 Mars 1647 (med hågra få ändringar och tillägg ånyo utfärdad den 29 Aug..1664) synes hvad allmänningarne och kronoparkerna beträffar, mera haft till ändamål att såsom kronans egendom freda dem från delegarnes såsom obefogadt intrång ånsedda begagnande, än ordriaudet af deras förvaltning och vård på ett sätt, som kunnat göra införandet af en bättre skogshushållning möjligt. De deruti gifna föreskrifter om utrifvandet af torp, som ej ansågos kunna göra skäl till kronan för ett fjerdedels mantal samt emot; svedjare och rybyggare (hvilka. skulle fångas och såsom skededjur bortskaffas) oms lattade likväl icke ödeskogarne i de norra orterna, hvilka ställdes under bergskollegii uppsigt för att bergverken till nytta emellan bruken fördelas. Genom dessa skogsordningar betogs äfven skattehemmansegare rättighet att å sia skog fälla bärande träd, och vid 1668 års riksdag föreskrefs till skogsväxtens befrämjande, att i allmänhet hvar och en borde vid 3 markers bot för hvarje hugget bärande träd, återplantera och från boskapen freda 3 nya af samma slag. Genom särskild skogsstadga för Skaraborgs län förpligtades sedermera (1691) hvarje bonde att årligen plantera 12 pilar. . Dels i anseende till dessa lagars dåliga bandhafvande, dels till följe af allmogens egen ringaktning för de ekonomiska lagbuden, om hvilkas lämplighet åsigterna äfven hos regeringen voro vackiand:, uteblefvo emellertid till större delen de rcsultater man härmed trott sig vinna, och klagan öfver skogarnes vanvård blef allt mera högljudd. För att till lif uppkalla fabriker, manufakturer och dermed sammanhang egande häringar, inskränktes:-undertiden-ytterligare ållmogess: nyttjanderätt till skog. Sedan allmänningarne genom åverkan, skogebetjeninens bedrägliga förhållande samt alltför frikostiga utsyningar blifvit så medtagna, att e ofta. måste fridlysas, uppstod nu fråga om deras delning. Efter att-hafva meddelat dylika tillåtelser hvad sockesallmänningarne vidkom för ett och annat län, utsträckte man omsider. 1739 samma rättighet till hela riket, hvarvid man såsom skäl åberopade den förbättrade skogshushållning som deraf skulle blifva en fölid. Hvad häradsallmänningarra