Aftonbladet – 12 juli 1855, sida 1

EN RYSK ÄDLINGS ANTECKNINGAR?). IWAN TOURGHENIET. Öfversättnrning. I. Hallonvattnet eller den ryska Welmoje. Under första hälften af Augusti är hettan så odräglig, isynnerhet vid middagstiden, att äfven den mest oförförade jägare då ej förmår att längre hålla ut med jagten, och att äfven den driftigaste hund börjar slicka sin herres spår eller med andra ord följa honom steg för steg, under en matt blinkning med ögonlocken och med tungan hängande långt ur halsen. Skulle händelsevis hans herre vända sig om och gifva honom några snubbor, så uttrycker den stackars hunden sin modstulenhet genom de nästan tillslutna ögonen och en långsam hviskning med svansen; men han tager ej ett enda steg för att springa framför. Det föll mig in att Jaga på en af dessa varma dagar, och temligen länge motstod jag den svåra frestelsen att lägga mig ned på något ställe i skuggan, om också blott för en fjerdedels timma; äfven min outtröttlige hund fortfor att vädra i buskarna, men det syn tydligt, att han ej väntade sig något mäl för gin feberaktiga verksamhet. Slutligen hettan så qväfvande att jag måste sö! : både mina egna och hundens nästan nitöumda krafter. Jag tänkte blott på att kunna hinna till floden Istia; jag nedsteg utför landttungan och kom till en sträcka af fast gul sand, hvarpå jag vandrade längs sjökanten fram till en källa, mycket känd i hela orten under namn af kallonvattnet. Denna källa, som uppqväller ur en klippa vid stranden, fortsätter silt språng genom en trång och djup kanal, till en längd af tjugo steg, ända ned till floden, der vattnet öfver nägra små steniga: afsatserutfaller likt en liten bullrande kaskad. Några lunder af unga, friska ekträd förböja ännu mer stöllets pittoreska läge, medan solstrålen endast flyktigt kan kyssa den kalla, kristallklara vågen, framilande på en bädd af kort och samRN AA RN