Aftonbladet – 11 juli 1855, sida 3

ställen med fet jordmån. En bit land är visserligen besådt med bästböner och en annan med ärter, för hvilkas risande man just i dessa dagar fällt några af de vackraste tsllarne i parken på bergsbacken invid örtlandet, men det vidriga ogräset är dock hvad som bäst växer bär, och den lilla prefit, som sålunda kan vinnas, torde föga uppväga obehawet för de promenerande på strandvägen att ej få komma fram till Ros lagstullsgaten utan genom en besvärlig omväg till den stora körbaran. De kungliga prinsarne hade för några r sedan danna egendom till tummelplats för sina lekar, och treligen är det utan deras vetskap och vilja, kanske till och med utan baron Gyllenbaals, som någen underordnad person, . ex. någon trädgårdsmästare eller annan förvaltare brröfvar stället mycket af det angeväma, som naturen och personer med skönbetssinns förr här beredt. I hvarje händelse tyckes det vara en icke öfrermättan anspråksfall önskan att anlagda allmänna promenader ej mätte stängas af så lompna skäl som vinsten af nägra kappar ärter. Her baron Gyllenbaal ej anbsfallt eller givit tillstånd till denna ätgärd, så torde saken kunna rättas genom ett ord at henom, Vän af Stockholms vackra emgifningar.