Aftonbladet – 11 juli 1855, sida 3

BLANDADE AMNEN. — Trenne örnar i ett skott. G.L.T. berättar följande: För nära ett år sedan var kyrkovärden Henrik Poterssonz i Stånga son Olof en deg utgången på jagt. DE han med. sitt vanta byte skulle Etersända till hemmet, fick han se nigra Örnar kretsa sfrer en liten skogsdunge, men snar; försvinna i dens samma. Olof skyndade dit, och efter .vppmärksamt granskande af hvarje träd fiek han snart se 3:n8 öre nar sitta på en och samma gren. Efter ett ögonblicks beräkning hur han skulle kunva träffa dem ala ire, lägger Olof an, trycker af — ceh alla tre örnarne störta hufrudstupa till marken. Deras förut rofgiriga klor alhöggos och blefvo inlemnada till jaägaregillet i an samt erchöllo välföritjent det stadzade premiet. Olef Patterssoa, som först i är uppätt: den för inträde i beväringsskyldigbeten bestämda iidern (17 fyllda är), har särom ledamot i Burs kompanis skarpskytteförening . redan förlidet är: derstädes vannit högsta priset och blifvit vid kompaniet årets segörskytt. — Anekdot från Krim, Den8 Juni kom en rysk parlamentår och begärde vapenhvila för de falines bortförande från. valplatsen. Den beviljades, och å bäda sidorna skred man nu till denna sorgliga förrättning; men då under de förra vapsnstillestånden fransmän, engelsmän och ryssar blandade sig om hvarandra, blef nu deremot en skiljeliniecuppdragen, fvilken ingen fick öfserstiga! Rysstarno kommo och r.edlade vid denna linie de stupade franska och engelska krigare, hvilka blifeit funna på deras sidö, och de allierade gjorde på Samma sätt med de ryska liken. Intet samtal uppstod mel!an de ållierade och de ryska officerarne, hvilka sednare till största delen voro klädda i hvita handskar och full parad. Under denna dystra ceremoni föreföll ett sällsumt uppträde, som för en stund hos de allierades soldater förtog det smärtsamma intryck de erforo, då de bland de stupade upptäekte så många vänner och kamrater. Trenne zuaver, som ej varit sadda sedan nätten till den T Juni, och hvilkas öde varit för deras kamrater obekant; uppträdde plötsligt, likt vålnader, midt ibland ryssarne, utan att man kunde se hvarifrån de kommit, hoppade öfver skiljelinien och skakade muntert hand med sioa kamrater, som. treti dem för alltid förlorade. Dessa bäda szuaver hade, häånförda af stridsifvern, framstormat ända till. Malakowtornets konterskarp, derde under bäftigaste anloppst nedstörtade i -en -löpgraf.o För att ej ädraga sig fiendens uppmärksamhet, ville-Ce ej kallasnågen till hjelp, utaa föredrogo att tillbringa natten på detta otrefliga ställe ibland hopar ef lik, i trots af den stank, som spreds i den till en stor likgraf förvandlade löpgrafven. När slotliger rystarne, begag