Aftonbladet – 11 juli 1855, sida 2

Korrespondens från Qvarken. (Från Aftonbladets korrespondent.) Vid Umeå fjärd den 3 Juli 1855. Emellan Umeå och städerna i Wasa län har handelstrafiken under sistlidne månad fortgått utan hinder af vestmakternas örlogsfartyg samt varit ganska liflig, ehuru den endast bedrifvits med mindre farkoster och båtar. Af hitkomne varor har största delen utgjorts af tjära, och dernäst af beck, hampa och pottaska, hvaremot till Finland öfverförts mest salt och bomull, äfvensom kaffe och socker m. m. Enligt fullt tillförlitliga uppgifter, har intet örlogsfartyg under detta år observerats ifrån Gaddens och Fjäderöggs fyrar, hvadan man kan taga för afgjordt att imtet sådant under nämde tid passerat Qvarken, och att således uppgiften i Umeåbladet, hvilken derifrån blifvit uti Aftonbladet och flere andra tidningar införd, att 3:ne engelska örlogsångare och en dem åtföljande brigg, hvilka alla styrde kosan norruts, den 18 Juni passerade förbi Fjäderäggs fyrbåk, icke är enlig med verkliga förhållandet. Det af Umeåbladet omnämda ryktet, för hvilket tidningen likvisst icke velat garantera, att städerna Nystad och Fredrikshamn skola blifvit förstörda under en landstigning, berodde på ett missförstånd. Städerna i Wasa län äro icke så blottade på krigsfolk som man hade skäl att förmoda, med anledning af de åtgärder som vidtogos under sistlidne vår. Uti Wasa finnas cirka 2 å 300 man, i Nya Carleby 20 å 30 kossacker, men till skydd för Gamla Carleby, hvars invånare befara besök af engelsmännen, äro derstädes och i den närbelägna Kronoby socken förlagde vid pass 2000 man. Utanföre staden äro flera jordbefästningar anlagde, hvaraf några ligga vid farvattnet upp till staden och äro maskerade af granbuskar. Invånarne i Gamla Carleby fortfara att vara särdeles förbittrade på engelsmännen öfver det sistlidet år tillärnade besöket derstädes, och orda vidt och bredt öfver det kraftiga bistånd de och andra ortens invånare skola lemna ryssarne till stadens försvar, samt att en mängd redan förfärdigade spjut och liar, i brist af tillräckligt antal eldvapen, skola sättas i händerna på allmogen, till hvilket ordande jag, åtminstone hvad sistnämde omständighet angår, icke har lust att sätta obetingadt förtroende. En grundad anledning till tvifvelsmål förefinnes i allmogens kända sinnesstämning, i afseende hvarå jag erinrar mig att några under sistlidne April månad till Umeå ankomne finska bönder, hvilka, sedan de uppå fråga om kriget erhållit till svar att det vore fråga om fred och att en sådan sannolikt skulle komma till stånd, började att bitterligen gråta samt beklaga sig och efterkommande för deras lidanden under ryska herraväldet, med tillägg att de gerna ville en tid underkasta sig än större försakelser, om de med säkerhet visste att de slutligen blefve befriade från det förhatliga ryska oket. De utanföre Gamla Carleby anställde lotsarne få fu mera, likasom alla lotsar i Finland, icke uppehålla sig vid kusten, utan hafva inflyttat till staden, der de hållas under stfäng uppsigt samt tillåtas ej heller att lemna staden, hvariöre alla dit ankommande och derifrån afgående fartyg måste segla utan lots. Flera svenska tidningar hafva berättat, att svenskar nu mera icke få inkomma uti Finland, så framt de ej förbinda sig att qvarstanna derstädes till krigets slut. Jag har likväl anledning att sätta i fråga, huruvida denna uppgift är fullt enlig med verkliga förnål!andet, emedan jag är mera böjd att sätta ;ro till hvad hit anlände finnar berättat, att i Finland blifvit utfärdad en högvederbörlig kungörelse, innehållande förbud dels för inom andet vistande utlänningar att begifva sig lerifrån före krigets slut, dels för andra utäoniogar att inkomma i landet. I anssende ill det trängande behofvet af salt och andra örnödenhetsvaror äro uti detta förbud icke nbegripne utländska sjöfarande som ditkomna med farkoster, och möjligt är äfven att köpmän, som med sådana anlända ti! Fiun