Aftonbladet – 11 juli 1855, sida 1

STOCKHOLM, den H Juli Vi anbefalla till alla varmhjertade och för de arbetande klassernas välfärd nitälskande läsares synnerliga uppmärksamhet den på ett annat ställe i bladet meddelade skrifvelse, som direktionen för svenska slöjdföreningen för ett par månader sedan aflåtit till StockHolms stads magistrat och herrar femtio äldste af Stockholms borgerskap, rörande svenska slöjdföreningens skola och dess närmaste angelägenheter. De rika och oväntade uppIvsningar som i denna skrift meddelas; den Höga, omfattande och fosterländska åskådning som deri tages af den industriella utvecklingens hödvändighet eller, menskligare och riktigare sagdt, nödvändigheten att genom öppnande af ständigt nya tillfällen till sådana Kunskapers inhemtande, hvilka på samma gång ega ett omedelbart inflytande på de yrEesdrifvande klassernas ekonomiska bestånd som de, genom den lyftning och vidgning de ifva bjerta och sinne, förmå att höja dem till den sedliga och ivtellektuella ståndpunkt som tidsomständigheterna Oovilkorligen kalla essa klasser att intaga; den klarhet bvärmed riktningen är angifven, hvari detta utvecklingsarbete måste ledas; slutligen den: öga moraliska förpligtelse hvari hufvudstajens myndigheter stå att kraftigt främja denna utveckling: — allt dettå är så skarpsinnigt, vältaligt och fullständigt utfördt, att det skulle vara en förolämpning mot Stockholms magistrat och herrar femtio äldste af dess borgerskap att ej förutsätta att skriften skulle vinna deras fullä och varma bebjertande: en det är ej inom en så trång krets denna amställning bör stanna; den afhandlar ett ämne så nära sammanhängande med hufvudsjadens välbefinnnande i det stora hela, och erigerom med hela landets intressen, att ämnet både af hufvudstadens bildade invånare ij allmänhet och at samtlige landets inbyggare ger det noggrannaste begrundande, emelan det i sjelfva verket är ingenting annat äh det stora nya samhällsproblemet, som till fösning i första rummet presenterat sig för fvudstaden med dess koncentration af yrken och yrkesidkare, men som förr eller senare kommer och klåppar på deras egen dörr. Detta samhällsproblem innefattar ingenting mindre. än kontrarevolutionen mot den revolåtion som kapitalets öfverlägsenbet åstadommit i samhället; arbetets lyftning och sjelfständiggörelse genom upplysningens och vetenskapens bundsförvandtskap; proletariatets och dermed de kommunistiska förvillelsernås segerrika ti!lintetgörelse; sammansmältningen af det omätligaste samhälliga framåtskridande och den tillförlitligaste tamhällsbevarelse, en konservatism i ordets aldra sannaste mening: sådan är den upprift som svenska slöjdföreningen arbetar för; — hvilket sinne skulle vara trögt, trångt och utkyldt nog för att ej väckas till någon grad af intresse för sådand arbeten? På några sifferförhållanden som direktionen anfört, be vi att få fästa våra läsares synnerjga uppmärksamhet. Om hufvudstadens komersiella betydenhet är i ett fortfarande aftagande, under det andra platser, bättre gynnade till belägenheten och under inflytelsen af förändrade konjunkturer, årligen i en öfverraskande grad öka sin varuomsättning och sin handelsflotta, så innehar dock Stockholm ähnu obestridt: högsätet i allt hvad yrkesdrift heter, både qvantitatift och i afseende på smak och skicklighet. Stöckholm innesluter nära hälften af gesäller och lärlingar i hela landet, och samtliga antalet i hufvudstaden af arbetare och arbetsledare uppgår till öfver 10.000; något mer än tiondedelen af stadens hela befolkning, och betydligt mer än femtedelen af dess manliga; Stockholms handtverkare ensamt skatta till staten i bevillning en tölftedel mer än hela det öfriga rikets handtverkare tillsammanstagna. Om man fu hörtill lägger, att hufvudstaden i afseende på atbetets fulländning, smak oeh prydlighet i alla ländsörter gäller såsom en högskola, hvarifrån metod:r, mönster och profver hemtås och arbetare esomoftast rekryteras, såbeiper man, att det tillfredsställände ordnandet af undervisningen för Stockholms ärbetände klasser icke blott är er affär för Stöckholms samhälle enskildt, utan en angelägenhet som på det närmaste rörer hela landet: i Svenska slöjdföreningens skola bar derfföre Också städse varit af tänkande och varms hjertadö persöker omfattad med deltågande, och förhoppningar hafva fästst sig vid dess inrättning, som icke Köller under dess vidare utveckHåg blifvit svikna. Denna skold räknär nt ett antal lärare! och lärjungar, jemförligt led landety största elementarskolor; ock ned n utvidgning hon sednast undergått; genoni ättningen af en högre afdelning, utdervisgens utsträckning till alla dagar i veckan, äfvenkom den högst ändamålsenliga sammatbindningen till ett system af alla de skilda söndagsoch aftonskolorsa i hufvudstäder, bildar hon, såsom. direktionen riktigt säger, slutsteren-i den:stora läroverksbyggnaden för teknisk undervisging: Hvar och ön sor vid då försnstaltadö exponitionerna tegit elevernas arbeten 1 ögonsigte, och ännu Mer alla de lidm under lärotimmarne besökt, skolan och I bundrat den beqväma och trefliga anordniagen, den lediga ogenerade undervisningsmos tdden och den berömvärda uppmärksamheten hös dess unga: och gamla lärjungar, har säkert blifvit genomträngd af den öfvertygelsen, att meddelandet af en sådan slags undervishing (åt de störa massorna ef arbetande Klasser är just den rätta vägen att bota samhällsrefvorna !och. öppna för det stora flertelet af befolkningen utsigten till en bättre, renare och gladåre framtid. För så omfattande syften och ett så vidstföckt verksamhetsfält var det naturligt att Krafterna af en enskild förening ej skulle vara tillräckliga, utan att det allmännas hjelp måste tagas i avspråk, och vid flera tillfällen skal äfven anslag afoffsntliga medel koramit skolan till godo. Men i samma mån hon utvid8 de sin omfattning och mångdubbilade sin verk