Aftonbladet – 10 juli 1855, sida 3

TA ITETAIIISL VECKA SUV) fIVE UB gUKUIR lt Ul ifrån åter införskrifva våra dit borteålda egna ben. Prof. Arrhenius upplyste att den af kapten Adlerborg önskade frågan redan förevarit vid Lidköpings möte, ja att den behandlats vid alla de föregående, och att man allmänt insett vigten af hvad kapten Adlerborg yrkat. Om man ock, hvilket väl vanligen är fallet, begagnar hvad man har, så finnes det dock många egendomar, hvarest, genom öfverdrifven åkerodling, den inhemska gödseln är otillräcklig. De utländska ämnena vore visserligen dyra; men återbetalade sig vanligen redan efter första året. Frågan om dem hade ou här upptagits, emedan man hade hoppats, ) att från så många förenade intelligenta landtbrukare från landets alla delar erhålla faktiska upplysningar angående dessa ämnens gagn i olika orter och på olika lokaler. Att snart en person af staten måtte anställzs, som i alla de frågor, deri kemien kunde för landtbruket lemna upplysningar, vore visserligen af alla lika efterlängtadt som för saken gagneligt. Grefve Hamilton hade ock användt guano, med fördel, och den stora mängd landtbrukare, som i talarens hemort införskrifva guano tyckte nog den vara dyr, men lönande. För rofvor hade den blifvit använd alldeles ensamt, och visat goda resultater, men ej direkte för höstsäd. Om ock rofvorna af andra missgynnande omständigheter (såsom torka) misslyckats, så hade den säd (råg) man sått på denna jord, sedermera visat sig särdeles vacker. Kostnaden var i allmänhet att beräkna till 16 rdr för en säck innehållande 7 pund, d. v. s. ungefär 30 rdr bko för ett skeppund. 3:ne säckar hade åtgått för tunnlandet. Baron Kremer erinrade, att ehuru frågan egentligen handlade om främmande gödningsämnen, hade den dock ett så allmänt innehåll, att man enligt kapten Adlerborgs önskan, väl dervid kunde behandla frågan om vanlig gödsels användning. Ville erinra om den nya metoden att i England bruka liqvi: gödsel, som genom tackjernspipor och guutaperchaslangar medelst tryckpump utfördes öfver åkrarne. I Sörmland bade mana myjcket användt dyjord blandad med kslk som ett) särdeles godt gödningsämne. I Finland brukades sedan länge ett eget sätt, neml. att taga in kreaturen på fållor om qvällarne, der till och med fodra dem, breda över spillningen hackadt granris c. i lager, köra upp denna messa, lägga den i ryggar att ruttna, sprida ut den och derefter hvart 3:dje år föra ut den på jorden. På talarens egendomar til!varatages gödseln så, att den samlas under ladugården och den blir en god compost med dyjord, som lägges morgon och afton bakom kreaturen. Hr Hedengren hade sedan länge användt guana i stora qvantiteter, först såsom öfvergödning på fält. Men der stark to:ka är vanlig synes den ej god, emedan regaet måste tillkomma för att binda desz3 flygtiga delar; sedan nedmyllad under en tunn jordbetäckning, hvilket befunnits gagneligare. (Kilisalpeter deremot, såsom mindre flygtigt, duger godt till öfvergödning.) Hade blifvit använd för rofvor ehuru ej ensamt, med uteslutande af annan gödsel. För tunnlandet erfordrades 1, centner guano, 1, eentner benmjöl och (12 parlass?) kogödsel med deri upplösta ben. Ty om benen nedläggas i en gödselhög, så blifva de lätt upplösta. Särdeles är det på grunddikad jord som bruket af artificiel gödning visar gig fördelaktig; det är på så sätt rofvor kunnat radsås och jordloppor förjagas. Rofvorna växa då hastigt och bibehålla sig längre fram på våren. För hvete är en göduiog af I, ladugårdsspillning och 1, guanof om hösten gagnelig; det utvecklas då tidigt och hastigare med större kraft, så att det löttare kan motstå vintern. Om man ock ej försimmar att begagna all sin gödsel, så räcker den ej till, fastän åkern är så indelad att hälften producerar endast foderväxter. Benmjöl bör upplösas i svafvelsyra. I Skottland hade talaren jemfört fält, gödda med artificiella ämnen och vanlig spillning, och funnit de förra vida skördefullare; han hade sett farmers på så sätt hafva blifvit förmögna män; men Skottland med sitt fuktiga klimat är mera gynnsamt för gödning med guano, som i vårt torrare land lättare förlorar sina flygtiga delar. He Dannfelt bade i Sachsen haft tillfäll iakttoga huru de högre belägna delarne af landet fått sitt åkerbruk förbittradt af guanogödning; detta ämne bör dock ej användas ensamt utan uppblandadt med benmjöl. Det koster nu 47, thaler per centner och fås genom rTeqvisition hos prof. Inger som erhåller det direkte från det engelska handelshus, som intporterar guano från Amerika. Ett bolag här nu nyligen i Köln bildatsig för uppsamlandet af de exkrementer och gödning ämnen, som äro att tillgå i större städer. Artisciella gödningsämnen äro i hög grad att rekommendera; vid många egendomar hade man till och Med afskaffat all annan slags gödsel. Gr. Hamilton ville upplysa att han ej funnit jordloppornsa försvinna genom guano, samt att den guanio han använde tages från handelshuset Wern i Göteborg, som ock erhållit det direkte från nyssnämnde engelska bandelshus. Ar v. Essen frågade huru man skulle göra i slättraker, der tillgång till gödsel ej funnes, om man ej skulle använda artificiella gödningsämnen. Egendomarne byta hos oss ofta om egare, och de nya vilja förbättra dem och af dem skaffa största afkastningen; den som vill fort och mycket framåt, måste derföre använda artificiella medel. Jet vore dessutom intet säkert bekant om den vanligare gödseln, huruvida den vore bävtreibrunnet eller i obrunnet skick, när den skulle utföras. Säd som gödslats med vanlig spillning hade haft sämre råg än den som fått guano. Prof. Arrhenius bekräftade G. Hamiltons uppgift om att jordloppor ej säkert utrotas af guano, emedan de 2 gånger angripit rofvor som blifvit gödda med guano och benmjöl. Isynnerhet hade man funnit guano fördelaktist i vestra Sveroe,. der till och med bön