Aftonbladet – 10 juli 1855, sida 2

Insgektor v. Essen erkände ock behofvet ett nytt institut vara stort och lifligt kändt. Då landets lokalolikheter voro så stora ochi ögonen fallande, vore det är nödvändigt ått i andra delar af Sverge dylika anstalter äfven funnes. Undervisning i praktisk färdighet ansåg tal. vara af yttersta vigt; ty hvåd man sjelf handlagt, hvad, man sett, fäster sig bättre i minnet och sinnet. Vid akademien kunde man visst få lära sig många af de ämnen som böra ingå vid ett landtbruksinstitut; men dessaämnen läras der på ett helt annat sätt och äro ej alla som måste läras. Prof. L. Svanberg hade visserligen ej velat säga att det vore skadligt att flera instituter för landtbruket funnes, men hade trott det ej vara uteslutande nödvändigt. England har gått framåt i kultur ej genom dylika inrättningar; först på sednare åren hade dylika upprättats och fått en sådan utvidgning att de nu kunna emottaga ända till 200 Tärjungar. När man så gjort hos oss, må man på andra ställen upprätta liknande, i fall behofvet så påkallar. Aberopade hvad tal. förut yttrat angående dena erfarenhet han vunnit om olägenheterna af de båda klassernås förenng; landtbruksakademien hade ofta fått emottaga klagomål öfver missförhållanden som deraf uppstått. Prof. Arrhenius skulle gernäå 8e att vid Ultuna blott funnes en klass af elever att undervisa, men trodde det ej för eleverna nödvändigt och möjligt att hafva de båda klasserna tillsammans. Det åberopade landtbruksinstitutet i England med sina 200 elever var mera en realskola än ett landtbruksinstitutet, der man, liksom i Tyskland, mera uteslutande sysselsatte sig med teoretiska studier. Det vore ej alldeles fördelaktigt om så blefve hos oss. Olägenheterna af sammänblandningen vid landtbruksskolorna af elever och läringar hade uppstått deraf att de förra ej tillräckligt och lämpligt kunna sysselsättas, hvaraf olater uppkommit äfven hös lärlingarne. Ansåg grefve Platens förslag om elevernas genomgående af den första kursen fullständigt mycket gagneligt. — Major Stiernsvärd ansåg ej Ultuna ensamt motsvara landets behof, skmt ätt de olika klimatoch lokalförhbållandena i Skåne och jfversta Sverge påkallade olika undervisning och erfarenhet. Såsom stöd härför ähfördes tt Skånes korta vinter tillåter införandet af ett fullständigt vexelbruk, att dervarandesanden fordrar en annan behandling än uppe i landet o. s. v. Det vore en tacksamhetsgärd mot denna provids om ett landtbruksinstitut der förlades, ty derifrån -ha de nya riktningarne i agrikultur utgått. Medel dertill finnas aog; våra tillgångar äro ej så Bmå; de användas ofta till företag som äro mindre vigtiga och som mindre enträget fordrat dem. Att föröka lärjungeantalet vid Ultuna snsåg talaren olämpligt. Prof. Boheman vitsordade det af hr Svanberg antydda missförhållandet mellan elever och lärlingar vid ett och samma läroverk; lärlisgarne få i allmänhet derpå lära allt för sitet. Instämde med grefve Platen i hans aista förslag. z Hr v. Essen trodde att i Skåne skulle ett högre landtbruksinstitut äfven besökas af den förmögnare allmogens bara om det vore lämpligt inrättadt. Sedan ordföranden refererat det vigtigaste af ofvanstående diskussion beslöt mö:et, på derom framställd proposition, att såsom sin gemensamma tanka instämma i frågans första del, nemiigen att det vore att önska att, utom Ultuna, åtminstone ännu ett högre landtbruksinstitut upprättadesv. Den anira delen af första frågan, rörande behofvet af geognostiska kartor, företogs sedan till öfverläggning. Prof. Erdmann och Svanberg hade till sammankomsten upphemtet och uppfästat en större geognostiåk karta öfver Frankrike, samt smärre öfver Belgien m. fl. länder. Med ledning af dezsa höll hr prof. Erdmann ett längre särdeleg varmt föredrag, deri han uppvisade huru vigtigt det vore för ett land att noggrannt jära känna de skatter och medel till materiel förkofran som funnes inom detsamma; huru visserligen inom vårt fädernesland man i sednare tider börjat att i ferfaldiga riktningar begripa tidens lösen, framåt,, men huru härutinnan ännu oändligen mycket återstode. Han uppvisade dernäst i hvilket nära samband till bergsbruk, bildhuggeri, landtmannaodling, teknik Oo. s. v. geologien står, huru det finnes få delar af praktiskt arbete på hvilka den ej till någon del lämpar sina lärdomar. Inom vårt land vore genom Hisingers och Forsells ansträngningar visserligen mycket förarbetadt, men oändligt mycket äterstår ännu. Hvarefter han fullständigt genomgick hvilka jätteverk, så i beskrifning som kartor, man i Sacsen, Frankrike, Preussen, Danmark, England, Österrike, Belgien, Holland, Sardinien, Bayern, Spanien, Ryssland, Förenta Staterna, särdeles NewYork, utgifvit öfver dessa länders geologiska förhållanden, hvarigenom man sättes i tillfille att på det noggrannaste i alla detaljer lära känna beskaffenhbeten af jorlen och dess alstringsförmåga. Han uppmanade slutligen mötet att uttrycka den önskan, att vi mätte erhålla fullständiga geognotiska kartor. Förste landtmätaren Widmark uppvisade nödvändigheten att kommande geognostiska kartor basera sig på geogratska öfver landets fysiska förhållanden. Öfver vissa landskap ega vi sådana genom topografiska kåren redan upprättade och utgifna, men för de flesta provinser sakna vi dylika. Önskade derföre att mötet ville tillstyrka dylika kartors snara uppoörande oah utgifvande.