Aftonbladet – 10 juli 1855, sida 1

Hvad vill ni då? skrek drängen; man har ju sagt er nej., Vi förklarade för mannen hvad vi önskade. Han gick att ytterligare rådgöra med sin husbonde och återkom, åtföljd af honom; bakporten öppnades, mjölnaren steg öfver tröskeln och stannade.Det var en högväxt man, med ett stort flottigt ansigte, hals som en tjurs och trind mage. Han antog mitt förslag. Hundra steg ifrån qvarnen fanns ett lider, som var öppet för alla vindar. Man bar dit åt oss halm och hö; mjölnaredrängen mnedsatte på gräset vid stranden ett gammalt godt tekök, satte sig på huk och började af alla krafter blåsa på elden i tekökets fyrfat... Kolen spredo, i det de togo eid, ett vackert sken på hans ungdomliga ansigte. Mjölnaren skyndade att väcka upp sin hustru; derpå kom han tillbaka och föreslog mig att ligga i hans stuga; men jag föredrog att stanna qvar ute i fria luften. Mjölnarhustrun bar till oss mjölk, ägg, potates och bröd; så snart vattnet kokat upp, började vi dricka te. Från floden uppsteg en tjock dimrea, och rundtomkring var det lugnt; kring qvarnbjulen hörde man det svaga sorlet af vattendropparna, som föllo på skoflarne, och små ränzrilar, som sökte ge sig luft genom springorna på fördämningen. Vi gjorde upp en bivuakeld emellan kiselstenar. Under det att Ermolei lade ett tiotal potates i askan, insomnade jag... Ett lätt buller väckte mig... jag upplyfte hufvudet litet: framför elden, på en omstjelpt ränna, satt mjölnarhustrun och språkade med min kamrat. Redan på henneg hållning och tal igenkände jag en före detta kammarjungfru; det kunde hvarken vara en rättfram bondqvinna eller en borgarhustru; då jag blef i tillfälle att närmare betrakta hennes ahletsdrag, syntes hon mig vara omkring trettio år. Hennes bleka och magra ansigte bibehöll ännu