Aftonbladet – 10 juli 1855, sida 1

till qvarnen var den stängd, men vi bultade på bakporten, och hundarne gjorde allarm. Hvem är der? frågade en sträf och sömnaktig röst. Jägare, som vilja ha nattherberge; öppna! ..: Öppna då; vi vilja betela för on 4 Jag skall gå och fråga mjölnarens, svarade drängen, och i det han aflägsnade sig, frammumlade han några ohöfliga ord. Vi hörde honom gå in och nästan i samma ögonblick komma tillbaka. Nejo, skrek han åt oss, husbonden förbjuder mig att öppna. Hvarföre det då?, Ersedan han fruktar . . . jägare! En olycka kan snart vara framme; ni kunde i sanning tända eld på qvarnen, Ja, isanning, laddade bössor, krut... . Hvad pratar du för strunt? Ja, ja, det var inte längre sedan än i fjol då några köttoch fiskhandlare sofvo bär en natt . .. man vet ej på hvad vis de satte eld på qvarnen; men säkert är emellertid att alltsammans brann upp. sÅh, broder, vi kunna väl icke sofva under bar bimmel.p Flsad det beträffar, så hör ni... Och innan han fullbordat meningen, aflägsnade han sig med bullrande steg, troligen för at: slippa höra alla de välönskningar Ermolai uttalåde öfver honom och hans husbonde. Då måste vi väl gå till byn, sade min kamrat, suckande. Men ifrån qvarnen till byn är det två verst. Nej, svarade jag, vi kunna ju ligga bärutanföre ; hvarföre icke? Men mjölnaren skall för våra pengar bestå oss några kärfvar halm. Ermolar gillade detta förslag, och vi började ånyo att klappa på.