Aftonbladet – 9 juli 1855, sida 3

dag framlade lord Panmure 1 öfverhuset det kungliga bådskap, hvari regeringen anhåller att parlamentet måtte taga i öfvervägande på hvilket sätt engelska staten kunde mot lord Raglans enka och familj visa sitt erkännande af de utmärkta tjenster den aflidne lorden gjort det allmänna. Enligt -en telegrafdepesch från London af den 3 hade regeringen då i parlamentet föreslagit en dotation af 1000 årligen för lord Raglans enka samt 2000 årligen för hans son och äldsta sonson. I underhuset tillfrågade lord Goderich den 2 dennes lord Grosvenor, om han hade för afsigt att fortfarande yrka på sin söndagsbill. Lord Grosvenor svarade, det han befunne sig uti ett ganska kinkfigt läge. Han ville ogerna låta tvinga sig med hotelser om våld att uppgifva åtgärden, isynnerbet som han visste med sig sjelf, att han ej åsyftade något annat än att förskaffa tusentals individer en fritid, hvilken de ej på annat sätt kunde visna. Emellertid fann han föga utsigt att bringa billen till antagande, ville ej heller gifva amlednming till vidare oroligheter, och skulle derföre i öfvermorgon för slå att utstryka billen från dagordningen. Hr Otway yttrade sin tillfredsställelse öfver detta beslut, och frågade inrikesministern, hvars vacklande beteende i afseende på billen han tillskref gårdagens händelser i Hyde park (se längre ned), huruvida han hade för afrigt att ännu längre qvarhålla i häkte de 104 personer, hvilka i går blifvit arresterade. Sir Georg Grey protesterade emot att blifva gjord ansvarig för billen och försäkrade, att polizen dagen förut i Hyde park icke bade lagt sig i saken mer än som varit af nöden. Föröfrigt hade endast 72 personer, till största delen fcktjufvar, blifvit häktade; i a!seende på desaa skulle han låta rättvisan ha sin fulla gång. Efter förnyade klagomål från sbrr Duocombes och Fox sida öfrer polisens förfarande, hvilka klagomål hrr Vernon förklarade för ogrundade, lät man saken falla. Lord Palmerston afgaf derpå den ofvannämnda propositionen i afseende på lord Raglans fami!j, och hvilken dagen derpå skulle komma under öfverläggning. Uppå tillfrågan af hr Dudes meddelade han, att Gazett skulle för aftonen innebå:la utförliga officiella berättelser öfver stormningen den 18 Juni. Efer föredragningenz slut hade hutet konstituerat sig till komil för att öfverlägga om billen rörande reformen af folkskoleväsendet i Skottland. Som det berättas, var öfverbefälet på Krim ursprungligen bestämdt åt generalen sir G. Brown; men denne veteran nödgades af samma sjukdom, för hvilken lord Raglan dukade under, att återvända hem, och nu öfvertager general Simpson befälet. Från många håll klandras valet, och sir Colin Campbell prisas såsom en lämpligare person. General Simpson, hvilken hitintills varit stabschef, är emellertid icke någon nybegynnare. Hans bana började i kriget på halfön, der han bidrog att försvara Cadix och intaga Sevilla. Vid Quatre Bras erhöll han ett sår, och år 1845 gjorde han tjenst i Scinde-fälttåget i Indien såsom andre befälhafvare under general Napier, hvilken kallade honom sin dugligaste officer. Lord Ellenborough, dåvarande generalguvernören öfver Indien, hade ock gom det säges bestämt honom till general Napiers eventuelle efterträdare. Den 1 Juli egde i Hyde-Park åter en demonst.ation rum mot billen om sabbatens firande. Uppträdena voro denna gång af ännu våldsammare art än söndagen förut. Antalet af de samlade uppskattas till icke mindre än 150,000, hvaribland äfven många välklädda personer. En till namnet okänd person uppträdde och höll till folkmassan ett tal, hvars innehåll resumeras sålunda: Tal. hade genom anslag på knutarne blifvituppnanad att ledsaga lord Grosvenor till kyrkan, men rade, när ban i denna afsigt inställde sig i den ädle. ordens bostad, erfarit, att denne aflägsnat sig från Loadon i en hyrvagn, emedan han ej vågat:resa i egen vagn. Tal. kunde icke begripa huru en menniska med sundt förnuft kunde komma fram med ett sädant förslag som lord Grosvenor gjort. Lord G. hade gjort mycket bättre, om han uppträdt mot klubbarne, der den förnäma verlden alla dagar muntrar sig. Tal. hade fast beslutit att med alla krafter motarbeta billens antagande, och ehuru tal. icke är någon vän af vällsamheter, så vore han dock icke sä skygg som lord G. nu visat sig vara, då han rest ur staden och lemnat sia boning under beskydd af 200 polisbetjenter. Sammalanda hade äfven lordens broder, markisen af Westminster gjort. Massan burrade; 30 till 40 poiisbetjenter infunno sig föratt häkta talaren, men denne hade re2an försvunnit bland mängden. Polisen mottogs med höga rop af: sned med förtryckarne! — det kom till handgemäng, hvarvid en bland folkmassan blef svärt särad hufvudet. Vagnar, som visade sig, mottogos måd: ropen: gå i kyrkan!s spänn ifrän hästarne la o, 8. v. Efter förnyadt handgemäng, hvargid mänga svärt särades, blefvo åtskillige af de våldsammaste häktade under hot och knot af folkmassän, som dock:icke gjorde nägot försök att befria de häktade. Men omkring kl. 5 antog folkmassan en så hotande hållning, att polisen måste draga till sig förstärkning. Äfven på ett annat ställe i parken uppträdde en talare, som: förde ett ännu mera hejdlöst språk än den förre och uppmanade hopen att medfölja till lord Grosvenors boning. Först omkring kl. 8 började massorna skin! gra sig. Inales blefvo 72 personer häktade; bland. hvilka 8 voro svårt sårade. Dagen:derpå, då de häk-. ade fördes till polisbyräen, kom det åter till hanägemäng mellan den åtföljande folkmassan och polisen.i Nyå häktningar egde dervid rom. Målet mot de på söndagen häktade hade ännu kl. half 5 på måndags 2. m. icke begynt, enär vederbörande: försummat att appställa bestämda anklagelsepunkter — en uraktlåenhet som gaf anledning till skarpa utlåtelser af de häktades tillkallade sakförare ex officio. TYSKLAND. i Den I Juli inträffade förbundsdagspresidenten Prokesch v. Osten åter i Frankfurt. Preussen. Enligt de af Statsanzeigers pu blicerade bulletinerha befinner konungen sig nu bättre. I Danzig ha från den 10 Juni då koleran der först visade sig till den 27 Juni insjuknat 87 och aflidit 32 personer. Hannover. Af de akter rörande författningsrevisionsfrågan, hvilka kamrarne begärt, har raGaAringen ANAÄAR framlagt frrhyindoehåclhhtan