Aftonbladet – 9 juli 1855, sida 2

Af er oo äfven i vårt land tagit, utan ock af de stora mål hvartill man ännu allt framgent hade att sträfva för att lyfta det älskade fosterlandet till den höjd af materiel rikedom som den redan skedda utvecklingen berättigar att hoppas p5, samt slutade med att, nedkallande Guds välsignelse öfver fredena yrken, utbringa ett lefve för den fridsälla monark, under hvars bägn de så nitiskt och följdrik: befordras. Derefter tillkännagaf ordföranden, att då friherre Tamm, hvilken på sednaste möiet i Lidköping utsetts till andre ordförande vid det nuvara :de, under loppet af den sednare våren hemsökts af en nu lyckligen till det väsentligaste bäfven sjukdom och nödgats afsäga sig detta förtroende, så hade i hans ställe blifvit utsedd friherre Adlercreutz att nn funera. Grefve Lewenhaupt, vald till andra ordförandens suppleant, hade ock af sjuklighet anmält sig förhindrad att denna befattning sig åtaga, hvarföre kammarjunkaren v. Engeström dertill förordnats. Uppå förslag af ordföranden beslöt mötet att bilda trenne sektioner, en för åkerbruket, en för boskapsskötseln och en för landtbrukets binäringar; hvarjemte tillkännagafs, på derom af grefve v. Platen gjord hemställan, att dessutom särskilda komitger skulle kunna upprättas, när någon särskild fråga gjorde något sådant nödvändigt. Den af bestyrelsen upprättade arbetsordningen upplästes af sekreteraren professor Arrhenius, och blef af mötet godkänd. Ordförenden anmälde derjemte att H. M. Konungen nådigst anslagit 2000 rdr bko till premier för utmärktare husdjur samt 500 rdr bko gåsom prisbelöningar för slöjdalster och till bestridande af de med expositionerna förenade åtgärder. Sekreteraren t llkännagaf att följande skriftliga afhandlingar blifvit inlemnade: från hr C. A. Hermelin rörande inrättande af socken magasiner, af architekten Ekman om eldrior, af riksdagsmannen Sahlström om kalkbrukshus, af major Asplund om ägoskiljningsdomare, af hofjägmästaren af Ström angående skogshushållningen, hvarjemte friherre Sprengtporten inlemnat en tryckt afhandling i samma imne, som till ledamöterna utdelades. En komite för bestimmande af tid och ort för nästa landtbruksmötes hållande nedsattes, och nämdes till ordförande i densamma: statsrådet Fåbreus, friherre Tamm och brukspatron Rönnqvist. Till prisdomare utsågos: för täflan i smörberedning, grefve Platen, brukspatron Hedengren och grefve Beckfriis; för bästar, baron Sprengtporten, grefve Beckfriis och öfverdirektör Norling; för hornboskap, brukspatron Hedengren, major Schantz, grefve Ad. Hamilton, samt för får och svin, kapten Adelborg, major Löwen och major Key. Prisdomare för slöjdexpositionen skulle nästa dag bestämmas. Derefter börjades diskussionen öfver den första af de allmänna frågorna, som hade följande lydelse: Som landtbrukets utveckling och förkofran onekligen främjats genom de af staten inrättade landtbruksläroverken, så ock genom de personer som blifvit anställde med skyldighet att lemna landtbrukets idkare biträde, upplysningar och råd vid odlings-, dikningsoch ängsvattningsföretag, samt rörande fårskötseln och linkulturen; men erfarenheten nogsamt visat, enligt hvad vid föregående landtbruksmöten intygats, att dessa nyttiga anstalter och åtgärder dock Annu ej kunna anses tillräckligt svara emot tidens fordringar och kraft, så frågas: Vore det ej företrädesvis önskligt att, utom Ultuna, åtminstone ännu ett högre landtbruksläroverk upprättades, så att de unge män, som teoretiskt och praktiskt önska studera landtbruket, härifrån ej måtte afhällas af bristande tillfälle att deri erhålla undervisnipg? och 2:0 Skulle det. ej — utom andra, vid föregående lanåtbruksmöten förordade, allmänna ätgärder till landtbrukets fromma — vara för näringarne i allmänhet och särskildt för jordbruket af stor vigt att söka tillvägabringa utarbetningen af geoguostiska kartor öfver vårt land, på sätt i fiera andra länder redan skett med betydliga uppoffringar af allmänna medel? Grefve Platen hade, såsom ledamot af styrelsen öfver Ultuna landtbruksinstitut, haft flerfeldiga tillfällen att bevittna buru kännbart behofvet är att vårt Jand erhåller mera än ett enda läroverk af en sådan omfattning som detta. Svårigheten att derstädes bereda rum för alla de unge män sora här söka plats har alltid varit kännbar, och gör sig så allt mer och mer med, hvarje dag; synnerligen: sedan Degeberg upphört att vara en högre liroanstalt för jordbruksvetenskapen. Man har i våra dagar funnit fördelen af att i alla riktningar af det menskliga arbetet och det menskliga vetandet vidtaga en arbetets fördelning, och detta har man ock börjat! inse vararnödvändigt i fråga om, ett sådant arbete som meddelandet af agrikultur-kunskaper. Någon olägenhet har uppstått deraf, att vid ett och samma läroverk, såsom vid Ultuna institut, finnag både elever och lärlingar, hvaraf de förre hufvudsakligen erhålla en teoretisk, de sednare mera uteslutande en praktisk undervisning. Det är bättre att. dessa, skiljas åt; men om det är att önska, att så många läroanstalter finnas för meddelandet af den sednare, att i alla våra provinser rättareskolor upprättas, så är det ock billigt att anspråken på de förra bemötas och uppfyllas, hvarföre talaren på det varmaste tillstyrkte grundlöggandet af åtminstone ännu ett högre landtbruksinstitut i riket. Major Key vitsordade ock huru ansökningar att vinna inträde i landtbruksskolorna blifva allt talrikare, att det ej är godt att lärlingar och elever äro förenade vid samma läroverk, och uttalade den förhoppning att medel till nya instituter nog skulle kunna åstadkommas. Prof. Boheman nitälskade visserligen för att så många tillfällen till kunskapsförvärf. som möjligt måtte finnas; men trodde att i ett land sådant som. vårt, med små tillgångar, det vore. lämpligare om det högre iastitutet erhölle en sådan utvidgning, att det kunde emottaga flera elever, och förordade derföra att mötet skulle uttala behofvet af att, Ultuna institut erhölle. större anslag, för att kunna verka i vidsträcktare mån. Talade ock fören skilnad af rättareskolan från institutet, och Fuska da att om Aoclik ekala för Inat ankan