Aftonbladet – 9 juli 1855, sida 1

illryggalade han sina femtio kilometres på lagen. Med ett sådant lefnadssätt var han utsatt för hvarjehanda små motgångar: än illbragte han sina nätter i moras, än i träd, på tak, under broar; mer än en gång hade man instängt honom uti lador, källrar och uthus ; mer än en gång hade han blifvit beröfvad sin bössa och likaledes flera gånger blifvit kastad på porten, utblottad på äfven de oundgängligaste klädespersedlar; mången ång fick han stryk, blef till och med sönderpiskad, och äfven hans hund instängde man för att beröfva honom den... och likväl återkom alltid Ermolai till sin herres egendom med kläder på kroppen, bössan på axeln och hunden i hälarne. Skämtsam kunde man ej kalla honom, ehuru han nästan alltid var vid godt lynne. Han drack gerna med hederliga dryckesbröder på någon krog, men han förspillde ej lång tid derpå; rätt som det var, steg han upp, betslte och gick sin väg. vHvart dj-n går du? Det är ju kolsvarta natten.n Till Tehaplino., Had kan förmå dig att vid denna timma bege dig till Tchaplino, som ligger tio goda werst härifrån?, Jag skall lägga mig. att sofva hos bonden Sophron.n Sof här, det är lika bra.s Nej, jag vill sofva i Tchaplino.s Och i samma stund var han borta, vandrande i mörkret tvärt igenom skogar och vattenpölar. Framkommen till bonden 50ophron, finner han denne föga beredvillig att släppa honom in, ja till och med färdig att bulta på honom med knytnäfven, i det han skriker: Komma och störa hederligt folk i deras sömnl Men hvad betydde väl alla dessa små motgångar, i betraktande af de fördelar han hade af sin skicklighet att vårtiden, då vattnet stej upp öfver stränderna, förskaffa sig en he last af god lefvande fisk, hans konst att fånga kräftor samt den synnerliga gåfva han egde, att vädra upp vildbråd, att locka till sig vak