Aftonbladet – 7 juli 1855, sida 3

Skadligheten af begrafningsplatsers beligenhet inom omkretsen af menniskoboningar har blifvit ytterligare bekräftad vid de undersökningar i ämnet, som på sednare tider blifrit i utlandet anställde, dervid stsom otvifvelaktigt är vordet antaget att de gaser, hvilka, under de döda kropparnes upplösning, från dem utveckla sig, haru djupt desse sistnämde än må vara nedgräfde, likväl upptränga genom jorden samt, hlaudande sig med den atmosferiska luften, förskämma densamma och sålunda på de kringboendes t:elsotillständ utöfva menligt inflytande, tilltagande i samma män som befolkningens tillväxt gör dessa platser mera anlitade eller sjelfva platsernas otillräecklighet föranlader till grafvarnes äteröppnandse för nya liks emottagande, innan der förvarade äldres förvandling huonit follständigt försiggä. Med erinran härom och af det kända förhällande att, i följd af de i ofsanberörde hånseende meddelade uppmaningar, de flesta sf rikets öfriga städer redan gäst i förfatitniog om sina besrafningsplatsers aflägsnande, men att, hvad hufvudstaden angingse, det, åsyftade ändamålet endast till ringa del vunnits genom anläggandet af den så kallade Nya kyrkogården utanför Norrtull, hvilken begrafoiogsplats blott tvenne af hufvudstadens territoriella församlingar, Storkyrko och Ciara församlingar, anlita, uader de: frige sex församlingar, vid sing dödes begrafvande, fortfarande begagoa deras inom de bebodda delarae af stadens område belägna kyrkogårdar, aomodade 5?verståthällareembetet, i skrifvelse den 28 Februari 1853, Stockholms stads konsistorium att hos dem af hufvudstadens församlingar, som vederborde, göra framställniaog om angelågerheten af ätgärders skyndsamma vidtagande för deras begrafningsplatsers förIågzande utom staden, på det att de skadliga följder för befolkningens helsotillständ, som a begrafningarnes fortfarande inom staden uppkomma, för framtiden mätte kanna förebyggas. Genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till fvecståthållareembetet den 19 Msj 1853, föranledd at Hedvig Eleonore församlings genom dess kyrkoråd i und. gjorda och af öfverstächålarsembetet förordade ansökning, blef visserligen bestämdt, att äfren ayssnämde församling, emot skyldighet att lika med Storkyrkooch Clara församlingar vidkännas isädant afseende erforderliga afgifter, finge för sina dödas hegrafvande begagna Nya kyrkogärden utanför Norrull, men angående da beslut, som, i anlednicg af fverståthällareembetets ofvanberörda framställning till konsistorium, må hafva blifvit utaf hufvudstadens öfrige territoriella församlingar fattade, har hitintills anderrättelse till överstäthållareembeatet inkommit enlast från Jacobs och Johannes församling, hvilken, efser hvad af hårhos i underdånighet bilagde utdrag af iess ä sockenstämma hållna protokoll inhemtas, funait annan begrafningsplats, än den församlingen eger N nännes kyrkogård, ieke vara för församlingen beöflig. Da emellertid, efter hvad ofvan förmäles, öfrerstätbällareembdetet vägar antaga att skadlighsten af ie inom hufvudstadens bebodda delar belägna kyrkosårdars användande till begrafningsplatser är satt atom allt tvifvel oeh detta förhållande följaktligen synes påkalla att de i försvarande ämne, genom Sders Kongl. Maj:ts högståberopade skrifvelse af den 18 Oktober 1815, i näder meddelade föreskrifter, avad hufvudstaden vidkommer, ju förr desto heldre sinva fullständig tillämpning, så att med verkställighet af derför nödige förberedande åtgärder icka lem vas anständ till en obestämd och möjligen aflägsen ramtid, hemställer öfverståthåliareembetst underdåsigst, att Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, i näder täektes bestämma någon v.ss tid, ien öfverstäthållareembetet förslagsvis uppgifver til! ra år, efter hvars förlopp de inom hufvudstadens besodda delar belägne kyrkogärdar ej vidare må till dödas begrafvande användas. EE — N:o 48 och 49 af Svensk Författningssamling, som i dag utgifvits, innehålla K. M:ts kungörelse af den 30 sistl. Maj angående en uti sta