Aftonbladet – 7 juli 1855, sida 1

Redan första dagen af vår bekanmtskep inbjöd mig herr Polutykia ett taga mattherberge i h.ns hua. Vi hi omkring fem verst hem till miga, e han; att färdas heta den vägen till fots blofve alltför tröttsamt; derföre begifva vi oss förs: till Ahbor.s Å Khor, hvem är det?, pEn af mina börder, som bor helt nära. Vi bagfvo osa alltså till Khor, hvilkens hemvist låg midt i skogen på en stor. jamn och odlad plats, och bestod af etttrefligt boningshus af furu, omgifvet al vagnslider, st.ll, bruna m. m. Til dette boningshua förde en lång, öfvertäckt trappa, som hvilade på fyra små pelare. Vid vårt inträde i stugan mot-. togos vi af en lång och vacker tjugoårig karl. Ah, är det du, Fedia? sode min följeslagare. Är Kor hemma ?a aKbor har med kärran farit in till staden, svarade den usga mannen smilsende, i det han visade en dubbel rad af snöhvita täader. Vill Ri att jag skall spänna för telejkan?s) Ja, men gif os8 först litet kwass.sw) Stugans väggar utgjordes helt enkelt af do oklufna stolpar som bildade biggringena stomms; dock voro de släthyfladr och hvitlimmade. Här och der gyntes på väggarne groft formade träfigurer fastsmatade med bröd, sådana man ofta finner i bondkojor, och som vanligtvis äro betäckta af dam, fiugor och andra insekter; men i ett hörn stvd på ett nyligen fömskur:dt bord en helgonbild i silfverram, och framför bildem bramn lågan från ex vigd lampa. Den unge inannea syates nu åter, bäranda ett etort krus fyldt msd frisk och skummande kwass, och ett ofamligt stycko hvstebröd, hvartill straxt fogades ett dussin galtgurkor, sirnmande i en träskål med vatten. Allt detta ställdes i behörig ordning på bordet, och den i utige masnan gick sedan att stödja ryggen mot dörrksemen, hvarifrån han betraktade os: med snsigtet lysande af belåtenhet. ) Öppon Vägar utan fjedrar. i Ryssland vanlig, syrlig och svalsande duck.