Aftonbladet – 7 juli 1855, sida 1

de ännu der återstående skogarns och hedsrne jemta en och annan esstaka buske försvunat inom fem ir; några kär tinsas ej mera. der. I Kaluga åter ser man ej sällan flacka hedar, sträckande sig hela bundradetals verst, och stora moraser; der påträffss äsnu den stolta örnen, den godt ogna trast:n och den flinka rapphönan, hvars ssabbs men ojemna flygt få em och samma gång muntrar och förvånar bådo jägare och hund. Då jag under jagten genomsiröfvade en vacksr trakt af distriktet Jizdrinsk mötta jag en kalugisk landtadelsmar, med hvilken jag iplät mig i samtal; snart erfor jag stt ban hette Polutykin och att han också var psssionerad jögare, hvaraf jag straxt drog den Biutsatsen attban måsta vara en förträfflig man. Likvisst bör jag medgifva att han icka var ri från vissa små svagheter; han hade t. ex, den vurmen att fria till alla rika flickor i trakter; och, besynnerligt nog, B-dan han sett dottrens hjerta och fadrens hus tillslutet för sig, bsrätrade han helt öppet sitt missöda för vänser och bekaate; men hin upphörde Jikväl ej att till flickans föräldrar skicka små sorgar, innehållande persikor och andra fruktsortsr, plockade i hans egen trälgård. Derill kom vidare att h:2 oupphörligt upprepade yra eller fsm anekdoter, hvilka utgjorde hela rag förråd, och detta under mycken munterret, den han likväl ej förmådde! bibrizga anIra; med förtjusning berömde han, jag mins 2) hvilken okänd författares a. beten; han stammade, hade ena hund, som: han kallade Åstronom, och Lade beklagligen i sitt hus intagit franska kokkonsten, hvars hela hemighet. enligt hans kocks uieago, bestod uti uti förändra: smak co kt på alla lifsmedels Sålunda hade kött t oh en bisak h isken deremot sm murklor. och hans naccaroni luktade ka. Aldrig syntes i de joppor som bllagsdss af denna koksarist en mmda bit morot eller r.fva, som ej ha nea af någon metcinstisk figur, Obe lessa amå egenhet: sar Polutykia ca förräfig man och treflig sällskapskarl.