Aftonbladet – 5 juli 1855, sida 1

Cendrillons lackerade stöflor). Öfversättning från franskan. Förlåt, min vän! mumlade hon så snart hon något återhemtat sig. Förlät! Det var min enda lycka. Jag ville ej en gång att du skulle se honom.s Hvad förebråelser jag gaf henne! Hon måste högtidligt lofva mig att ej stiga upp om nätterna. Hon lydde mig endast med det förbehåll att jag skulle ställa porträttet så, att hon ständigt kunde betrakia det. Jag ställde det upprätt vid foten f hennes säng. Sedan tog hon aldrig sina ögon derifrån. Det var nu 18 månader sedan den unge mannen reste. Intet enda bref. Ingen kom att besöka Pervenche. Denna enslighet, denna öfvergifvenhet var förskräcklig, obegriplig, Den unga flickan borde likväl hafva föröldrar, slägiingar? Ofta hade jag ämnat fråga henne rörande detta ämne, men fruktan att synas närgången hade återhållet mig. Kanhända vågade hon ej vända sig till dem hvilkas vrede hon ådragit sig? Jag skulle gätt dit, lycklig om jar kunnat skaffa henne bätre beskydd än mitt. Jag vsr stolt, det ör sannt, att vara hennes ) Se A. B. n:o 151—153.