Aftonbladet – 4 juli 1855, sida 2

— Rörande den i går orhtalade olyckshäadelsen med ångfartyget XKommendörkapten, som vid middagstiden i söndags afgic: från Wadstena och Y, mil från staden befanns vara i brand, hafva nu med ångfartyget von Sydows, som hitkom i går afton, erhållits underrättelser, hvilka tyvärr bekräfta den beklagliga tilldragelsen. Man förmodar att elden uppkommit genom sjelfantändning af stenkol som innehållit fuktighet vid inlast ningen. En version är att pannans torrkokning skulle hafva varit orsaken, men på nv. Sydow uppgifves att pannan ännu efter brandens utbrott varit vederbörligen försedd med vatten, i hvilken händelse denna version måste vara ogrundad. Elden i kollagret hade med förfärlig häftighet utbredt sig omedelbart efter den upptäcktes, och då befälhafvaren kapten Hellström såg omöjligheten att släcka, hade han, för att rädda de ombord befintliga personernas lif, styrt mot strand och fått fartyget på grund vid Nässjö udd. Här lyckades man, likväl med stor svårighet, att rädda passagerarne, som störtade sig i vattnet och fattade i utlagda stänger, med hvilka de drogos upp, utom en dansk eller holsteinsk matros som saknades, men någon bergning af effekter ombord var ej vidare möjlig, än att en del af hvad som var på däck blef kastadt i sjön och sedermera uppfiskadt och att ett parti kaffe nederst i lastrummet blifvit oskadadt af elden, men genomvått, hvilket man torde kunna hjelpa genom torkning, då skadan förorsakats af Wetterns sötvatten. Kapten Hellström hade med yttersta nöd undgått att blifva lågornas rof, då han in i sista stunden sökte göra sin skyldighet och elden redan antändt hans hår. fan undkom faran utan full beklädnad och måste sedan låna hvad som fattades honom. Hade olyckan inträffat obetydligt sednare, så befarar man att det varit omöjligt att förekomma en ännu förfärligare katastrof. — Kapten Wilhelm Bolin på V. Sydow upplyser om misstaget i de med ångfartyget Carlstad i går hitkomna underrättelserna att passagerarne blifvit räddade ombord hos honom. När han, som skyndade till stället så fort han förmådde, dit ankom, voro menniskorna i land och han kunde ej göra mera än erbjuda sin hjelp i fall den kunde vara till någon nytta; all sådan hjelp var då likväl redan för sen. Beklagligtvis lära, midt under de hedrande ansträngningar som gjordes för att bispringa de af olyckan träffade, äfven nesliga handlingar ha förekommit, och det uppgifves att åtskilligt af hvad som blifvit räddadt skall ha törkommit. Så berättades det på stället, att en dansk matros hade, sedan han kommit i land, lagt sitt ur och sina penningar på en sten och derinvid en del af sina kläder för att lättare genom simning kunna biträda vid räddningen af menniskolif; men när han efter fullbordadt värt skulle hemta sin tillhörighet, voro uret och penuingarne försvunna. Man bir hoppas att det skall lyckas vederbörande att tillrättaskaffa hvad som kan hafva blifvit stulet.