Aftonbladet – 3 juli 1855, sida 3

hvad kunde då vara orsaken att hon så tidigt gick ut? Ett stort paket framstack under hennes schal. I stället att följa trottoiren som :vanligt, gick hon tvärs öfver gatan och kom rakt till min bod. Jag trodde mig drömma — men nej, det var verkligeh till mig hon ämnade sig. Jag kända mig darrande och försagd som en älskare om 20 år. Hon erfor också en rörelse som kom hennes hjerta att klappa, ty jag såg hennes kinder betäckas med rodnad, allt efter som bon kom närmare. . Ändtligen kom hon aldeles till dörren, och utan att säga ett orå räckte hon mig en liten grön känga som var söndrig på öfverlädret. Jag förstod hennes bryderi, och för att spara henne besväret att säga mig hvarför hon kom, skyndade jag mig att framstamma: Om en timma.s — Brax, mumlade hon, tack,. Och hon flydde hastigt, i det hon kastade omkring sig en rädd blick, liksom hon fruktat att någon sett henne. Jag satt flera minuter orörlig och förtjust, med den lilla kängan i handen. Jag hade då ändtligen erhållit något, uti hvilket denna gudomliga fot gömt sig. Jag vände den på alla sidor, och beundrade den med lika mycken dyrkan, som prinsen i sagan egnade åt Cendrillons dyrbara toffel. Att beskrifva för er den omsorg, det nöje, den konst jag använde på mitt arbete, skulle vara omöjligt. Efter en timmas förlopp var kängan lika som ny. Det mest öfvade öga skulle ej kunnat upptäcka det lagade stället det var hundrade gånger bättre doldt än den skickligaste spetssömmerska gjort med sina spetsar. Jag betraktade mitt arbete med glädje, med stolthet. Skulle jag vänta tills man hemtade kängan ; var det passande att jag sjelf bar hem den? Hvilken högtid för mig att blifva insläppt i Perveuches helgedom. Men jag fruktade så mycket att vara närgången; och desss