Cendrillons lackerade stöflor). Öfversättning från franskan. Slumpen kom mig slutligen till hjelp; min skofiiekare uppdrog ur en gammal sko en liten svart pipa, som han började stoppa med sin breda tumme. Snart hörde jag hur han med ea stryksticka tog eld på densamma, och några tjocka rökhvirflar bortskymde för ett ögonblick bans trefliga ansigte. Min förevänning var funnen: jag tog en cigarr i min ficka och närmade mig utan tvekan till boddörren. Välsignad vares, tänkte jag, srökarnes broderliga förtrolighet! den skall förskaffa mig både en berättelse och eld.s Jag hade ännu ej öppnat munnen, och gubben bade redan artigt räckt mig sin snugga. Wå jag fått min eigarr tänd, utbredde jag mig i tacksägelser, men den fördömda frågan dog på mina lägar, och jag tvärtystnade. Huru skulle jag åter kunna börja samtalet? Deruti bestod svårigheten. Ännu några ögonblick, och det gynnande tillfället skulle för alltid vara förbi. 5el! utropade jag i det jag rodnade något öfver min osanning. eCigarren har slocknat.s För andra giagen tillsjöd mig gubben höfligt sin pipa. Jet var ej värdt att tveka längre. Då jag återlemnade den försökte je g att yttra några ord om qvarteret, om invånarne och deras seder. Intet svar. Jag kom ej längre, det var en dålig taktik; jag måste hitta på en annan och vinna tid för att tänka efter. Jag begärde eld för tredje gången, för tredje gången fick jag den, utan att ett ord kom ö ver rökarens läppar. Han är kanhända döfsum, tiakte jag med farhåga, jag måste försöka ännu en gång. Min herre, sade jag, ) Se A. B. n:o 151,