kasta det. Nå väl, må det ske som stormens gud behagar! Jag var der på andra sidan mera lugn, mera säker. Vid den tiden bodde i den första våningen, hvars balkong med de genombrutna spetisarne ni nyss beundrade, en ung man som förde en glad och stojande lefnad. Der var alla dagar, ibland alla nätter, högtidssånger, uti hvilka de unga flickorna i qvarterst blandade sina glada och friska röster. Allt detta buller, all denna rörelse fröjdade mitt hjerta. Jag har alltid älskat ungdomens glädje, och framför allt åsynen af ett vackert och behagligt fruntimmersansigte. Döm om jag var lycklig! Jag såg hvarje morgon, jag såg hvarje afton sådana igenom mina glasögon. Det kom dock en dag då allt detta upphörde såsom genom en förtollning. Sjelfva den unge manhen syntes ondast högst sällan till. Jag funderade länge på orsaken dertill. Slutligen fick jag af portvaktaren veta skälet till denna hastiga förändring. Först hade ett stort arf blifvit förstördt, och man väntade på att få ärfva en rik onkel i Amerika för att ånyo fylla danaidernas såll. Sedan hade det kommit en allvarsam kärlek, som bortjagat nöjenas lätta trupp. Den unge mannen instängde sig ofta för att skrifva länga bref om fyra sidor, och de älskandes penna ensamt kan hafva denna ihärdighet. En dag till och med blef hofmästaren ålagd att bära ett,på posten, men adressen var föga upplysande. Det fanns endast dessa ord på kuvertet: Till Pervenche), poste restantes. En månad gick förbi på detta ätt. in afton satt jag i min bod, med pipan i munnen och händerna på knäna, då en vagn stannade utanför den skulpterade porten. Gardinerna voro nerfällda. Vagnsdör) Betyder vintergröna.