ni har der till skylt eft par beundransvärdt vackra stöflors. Sedan väntade jag på hans svar. ,Gubben vände hufvudet emot de hemlighetsfulla stöflorna och betraktade dem med en blick full af mildhet och okonstladt medlidande, Sedan väsde sig hans ögon till mig, hans mun öppnade sig. Jag darrade, han ämnade tala. Han svarade mig med en röst som tycktes mig gäckande och nästan förolämpande. Min herre, ni har der en cigarr som är ganska svår att få tänd!s Harmen gaf mig mod, och det var med en viss framfusighet som jag helt rakt på saken tillkännagaf min önskan att få veta hemligheten. Vid denna bekännelse, vid denna bön utbredde sig en djup bedröfvelse öfver skoflickarens ansigts. Jag kan icke beskrifva den milda, melankoliska röst med hvilken han svarade mig. Ni har gissat rätt, min herre; dessa stackars små stöflor hafva icke blifvit gjorda för att pryda en fattig och obemärkt bod. Deras sulor hafva trampat salongernas mattor. in fot har burit dem, en fot som jorden i denna stund betäcker. Jag tycker om er, min herre, sierför att ni förstått, att ni dunkelt anat att det fanns der bakom någon enkel och rörande historia. Aldrig har jag berättat den för nägon, för er skall det blifva mig ett nöje att omtala den. tig in i mitt hybble oca, om dess uselhet ej afskräcker er, skall ni få veta allt. Det är et: minne som skall kosta mig några tårar, men jag är säker att ni cj skall göra narr af en stackars gubbes känslor.a Detta språk i en skoflickares mun förvänade mig, och nir jag ihågkommer det, tror jag att jag var böjd att se äfven denna sak i den poetiska nimbus, som hela dagen hade strålat omkring mig. Jag hade hela dagen